Jubileum

St Pauls Cat­he­dral i Lon­don. Mål­ning av Tho­mas H. She­pard

 

Tyvärr gör ju coro­na­vi­ru­set, att ÖPL:s 200-års­ju­bi­le­um får upp­märk­sam­mas på annat sätt än det ursprung­li­gen var tänkt. Många ser fram emot ett för­se­nat firan­de, lik­som mot den jubi­le­ums­bok som är utlo­vad till näs­ta år. Jag kom­mer att tän­ka på 2017, som ock­så var ett jubi­le­um­sår, men som av and­ra skäl än ett virus pas­se­ra­de rela­tivt obe­märkt inom vår Orden.

2017 var det 500 år sedan Marin Lut­her spi­ka­de sina 95 teser, avhand­ling­en om avlats­bre­vens makt och ver­kan. Teser­na fick ett avgö­ran­de infly­tan­de på refor­ma­tio­nen, men jag ska inte gå när­ma­re in på dem här. Där­e­mot ska jag säga något om ett annat i stort sett mis­sat jubi­le­um 2017. Det var då 300 år sedan värl­dens förs­ta fri­mu­re­ris­ka stor­loge grun­da­des i Lon­don, The Pre­mi­er Grand Lod­ge of Eng­land. Dess tra­di­tio­ner förs vida­re av dagens Uni­ted Grand Lod­ge of Eng­land (UGLE), som bil­da­des 1813 genom en sam­man­slag­ning av två kon­kur­re­ran­de stor­lo­ger, The Moderns och The Anci­ents. Hur den för­ra grun­da­des ska skild­ras här. Den sena­re, The Most Anci­ent and Honou­rab­le Soci­e­ty of Free and Accep­ted Masons, grun­da­des 1751 av fem lon­don­lo­ger med stort irländskt inslag.

Under slu­tet av 1600-talet var Lon­don en plå­gad stad. Den drab­ba­des, som fle­ra gång­er för­ut, 1665 av pes­ten. Näs­tan var fjär­de lon­don­bo dog och många över­le­van­de flyd­de till lands­byg­den. I sep­tem­ber 1666 bröt den sto­ra bran­den ut. Den för­stör­de City helt och ska­da­de all­var­ligt övri­ga delar. Fler än nio av tio lon­don­bor blev hem­lö­sa. Till de bygg­na­der som för­stör­des hör­de St Paul’s Cat­he­dral. Kung­en, Karl II, såg ris­ken för upp­lopp och oro­lig­he­ter bland alla hem­lö­sa och upp­munt­ra­de utflytt­ning till and­ra orter, men star­ta­de ock­så ett fre­ne­tiskt upp­bygg­nads­pro­gram.

Beho­vet av bygg­nads­ar­be­ta­re blev för­stås stort. Det har sagts att alla som kun­de han­te­ra en spa­de, en yxa eller en murslev fick jobb. Av nöd­tvång kring­gicks gam­la restrik­tio­ner och skrå­pri­vi­le­gi­er. The Lon­don Com­pa­ny of Masons hör­de till dem som för­lo­ra­de infly­tan­de och intäk­ter. Det fick anpas­sa sig till nya för­hål­lan­den. Vi kom­mer där­med osökt in på en tvis­te­frå­ga bland fri­mu­re­ris­ka histo­ri­ker. Har vår tids spe­ku­la­ti­va fri­mu­re­ri utveck­lats grad­vis ur medel­ti­da ope­ra­ti­va sten­hug­gar­lo­ger eller har det upp­stått sena­re för att till­freds­stäl­la sin tids behov?

Före­språ­ka­re för den först­nämn­da rikt­ning­en vill gär­na visa upp uråld­ri­ga belägg för sina teo­ri­er. Till såda­na hör en dis­pyt i Lon­don 1356. Den hand­la­de om mot­sätt­ning­ar mel­lan sto­ne­ma­sons, som högg sten till byg­ge­le­ment, och brick­lay­ers, som lade ste­nen på plats. Någ­ra detal­jer är inte kän­da, men saken lades fram för the Lord May­or of Lon­don och resul­te­ra­de i en Code of Regu­la­tions. Ett annat exem­pel är det s.k. Regi­us Poem, som skrevs på latin 1390 och bl.a. hand­lar om hur det ope­ra­ti­va fri­mu­re­ri­et var bero­en­de av Eukli­des geo­me­tri.

Pro­ble­met med des­sa exem­pel är att de hand­lar om ope­ra­ti­va fri­mu­ra­re. Det är svårt att se någon kon­ti­nu­i­tet där­i­från till våra dagars fri­mu­re­ri, även om det är lätt att för­stå var­för en del gam­la tra­di­tio­ner har beva­rats med nytt syf­te. Det finns belägg för att ope­ra­ti­va loger eller gil­len antog soci­alt fram­stå­en­de her­rar som något slags stöd­jan­de med­lem­mar. Under 1600-talet kun­de ande­len icke ope­ra­ti­va fri­mu­ra­re bli stort i en del loger. Till­gång­en på skrift­li­ga käl­lor är begrän­sad, och sak­nas näs­tan helt före 1620, var­för det är svårt att föl­ja utveck­ling­en.

Det finns anled­ning tro, att en skotsk gene­ral Moray antogs som icke ope­ra­tiv fri­mu­ra­re i Newcast­le 1641. Redan 20 år tidi­ga­re lär the Lon­don Com­pa­ny ha anta­git såda­na med­lem­mar, men inga detal­jer är kän­da. Där­e­mot är poli­ti­kern, alke­mis­ten och ast­ro­lo­gen Eli­as Ash­mo­les antag­ning den 16 okto­ber 1646 väl doku­men­te­rad. Han skri­ver i sin dag­bok: ”I was made a Free Mason at War­ring­ton in Lan­cashi­re …”

Innan jag går in på hur stor­lo­gen grun­da­des ska jag säga något mer om bak­grun­den i eng­elsk histo­ria. Jakob II, som efter­träd­de Karl II, efter­strä­va­de enväl­de och ett åter­in­fö­ran­de av kato­li­cis­men. Han fick både par­la­men­tet och Eng­els­ka kyr­kan emot sig. Jakobs måg, Vil­helm III av Ora­ni­en, upp­ma­na­des att ingri­pa med neder­länds­ka trup­per. Efter den äro­fyll­da revo­lu­tio­nen 1688–89 val­des Vil­helm och hans gemål Maria II till sam­re­gen­ter, på vill­kor att de god­kän­de den s.k. Decla­ra­tion of Rights, vil­ken gjor­de Eng­land till en kon­sti­tu­tio­nell monar­ki med reli­gi­ons­fri­het för pro­te­stan­ter, medan kato­li­ker, sär­skilt de på Irland, för­följ­des. När Georg I av huset Han­no­ver efter­träd­de huset Stu­art 1714 över­läm­na­de han den sty­ran­de mak­ten till sina minist­rar och Eng­land fick sitt par­la­men­ta­ris­ka stats­skick.

Fyra loger i Lon­don tros ha sam­lats år 1716 eller i bör­jan av 1717 för att pre­li­mi­närt grun­da en stor­loge. Något när­ma­re om loger­nas tra­di­tio­ner eller bak­grund är inte kän­da, inte hel­ler om någ­ra fler loger var inbjud­na. På Johan­nes döpa­res dag, den 24 juni 1717, sam­la­des fyra loger åter­i­gen för att bekräf­ta att en stor­loge med juris­dik­tion över Lon­don och West­mins­ter hade grun­dats. Eve­ne­mang­et ägde rum i the Goo­se an Gri­di­ron Ale-house (Gåsen och Halst­ret) i St Paul’s Chur­chy­ard. Stäl­let het­te tidi­ga­re the Swan and Lyre, men hade accep­te­rat sitt tidi­ga­re öknamn som offi­ci­ellt namn. De övri­ga tre loger­na var: the Crown Ale-house nära Dru­ry Lane, the App­le-tree Tavern på Char­les Stre­et, Covent Gar­den och the Rum­mer och Gra­pes Tavern på Chan­nel Row, West­mins­ter.

Inom såväl ope­ra­tivt som spe­ku­la­tivt fri­mu­re­ri tala­des det tidigt om lär­ling­ar, med­brö­der och mäs­ta­re. Men först från 1696 finns belägg för cere­mo­ni­er inom oli­ka gra­der. Då tycks det ha fun­nits såda­na för antag­ning av lär­ling­ar och beford­ran till med­brö­der. Loger­na tycks allt­så ha arbe­tat i två gra­der. För­mod­li­gen hand­la­de ritu­a­ler­na om en inle­dan­de bön, en utlägg­ning om fri­mu­ra­res plik­ter, löf­tes­av­gi­van­de och över­läm­ning av fri­mu­re­ris­ka tec­ken, hand­tag och ord. En del inslag skul­le vi för­mod­li­gen kän­na igen, så vis­sa uråld­ri­ga tra­di­tio­ner tycks ha beva­rats in i våra dagar.

Väsent­li­ga delar av cere­mo­nin tycks ha genom­förts vid sit­tan­de bord. Till väsent­lig­he­ter­na hör­de sam­va­ro, mat och dryck. Först efter 1725 till­kom cere­mo­ni­er för en tred­je grad, mäs­tar­gra­den. För att en rit eller ett system idag skall kun­na god­kän­nas av UGLE, mås­te där nog fin­nas en kär­na av just den­na cere­mo­ni, eller åtminsto­ne en för­bin­del­se med den. Den­na för­bin­del­se kan inne­bä­ra att riten krä­ver en bak­grund som mäs­ta­re i the Craft, vil­ket hos oss mot­sva­ras av att vara S:t Johan­nes mäs­ta­re.

Fram till bör­jan av 1700-talet kan det eng­els­ka fri­mu­re­ri­et påstås ha vilat på kris­ten grund. Det änd­ra­des 1723, när den nybil­da­de Stor­lo­gen fick sin förs­ta kon­sti­tu­tion. En for­mu­le­ring där kan sägas ha med­fört en avkrist­ning: ”But though in anci­ent times Masons were char­ged in eve­ry Country or Nation to be of the Reli­gi­on of that Country or Nation, wha­te­ver it was, it’s now thought more expe­di­ent only to obli­ge them to that Reli­gi­on in which all Men agree, lea­ving their par­ticu­lar Opi­ni­on to them­sel­ves, that is, to be good Men and true or Men of Honour and Hone­sty, by wha­te­ver Denomi­na­tions or Per­su­a­sions they may be dis­tin­gu­ished;”

För den som inte kän­ner till bak­grun­den kan for­mu­le­ring­en tyc­kas något för­vå­nan­de, sär­skilt som det var en kyr­kans man som höll i pen­nan. Inte myc­ket är känt om Dr James Ander­son, som skrev ner kon­sti­tu­tio­nen. Han var skot­te och led­de en pres­by­te­ri­ansk för­sam­ling i Lon­don. Men and­ra kan ha haft stör­re infly­tan­de över for­mu­le­ring­ar­na, t.ex. Georg Pay­ne, som arbe­ta­de inom skat­te­för­valt­ning­en och skrev ner ett förs­ta utkast. Han var Stor­mäs­ta­re under två peri­o­der och Storäm­bets­man i näs­tan 40 år. John Desa­gu­li­ers var ock­så präst­vigd, men även veten­skaps­man, vän med Isaac Newton och med­lem i Royal Soci­e­ty. Han instal­le­ra­des som Stor­mäs­ta­re den 24 juni 1719.

Var­för med­ver­ka­de des­sa till en avkrist­ning av Stor­lo­gen? Jag vet inte, men kan spe­ku­le­ra. Som nämnts var Lon­don i slu­tet av 1600-talet en stad plå­gad av pest och brand. Den nybil­da­de Stor­lo­gen omgavs av ett sam­häl­le präg­lat av dynas­tis­ka stri­der och reli­giö­sa mot­sätt­ning­ar. Var­för skul­le den väc­ka upp­märk­sam­het genom att ta ställ­ning i oli­ka tvis­te­frå­gor? Var det inte bätt­re att vara neu­tral och ägna sig enbart åt såda­na frå­gor som så många med­lem­mar som möj­ligt kun­de sam­la sig bakom?

Det finns paral­lel­ler i fri­mu­re­ri­ets fram­växt i Sve­ri­ge. Även här sked­de den mot bak­grund av ett tur­bu­lent sam­häl­le. När fri­mu­re­ri­et för­des till Sve­ri­ge 1735 var lan­det inte läng­re någon stor­makt. Det kung­li­ga enväl­det hade upp­hört och Fri­hets­ti­den inletts. En ny dynasti hade tving­ats över­läm­na mak­ten till riks­råd och riks­dag. En par­la­men­ta­rism lik­nan­de den sam­ti­da i Eng­land inför­des. Lan­det blev fritt från kung­ligt enväl­de, men för van­ligt folk var fri­he­ten begrän­sad, fram­förallt när det gäll­de reli­gi­o­nen. Kon­ven­ti­kel­pla­ka­tet 1726 och reli­gi­ons­stad­gan 1735 led­de till en stark repres­sion och för­fall för det and­li­ga livet.

Gus­tav III:s stats­välv­ning 1772 och För­e­nings- och säker­hets­ak­ten 1789 åter­in­för­de det kung­li­ga enväl­det. Oppo­si­tion inom adelskret­sar led­de till en kon­spi­ra­tion och skot­tet vid maske­rad­ba­len 1792. Efter­trä­dar­na till den mör­da­de kung­en visa­de sig inte kun­na axla ansva­ret för den makt de över­ta­git. Gus­tav IV Adolfs för­myn­da­re, her­tig Karl, över­läm­na­de riks­rod­ret till sin fri­murar­bro­der Gus­tav Adolf Reu­ter­holm. Det blev inte bätt­re med den nye kung­en på tro­nen 1796–1809.

Det var under den­na tid, år 1800, som den svens­ka riten ska­pa­des av her­tig Karl. Lan­det befann sig vid kata­stro­fens rand. Ryss­land och Danmark/Norge var berett att dela upp Sve­ri­ge mel­lan sig. Ska­dan ”begrän­sa­des” till att vi för­lo­ra­de Fin­land. Gus­tav IV Adolf avsat­tes och Karl XIII val­des till kung, på vill­kor att han god­kän­de 1809 års rege­rings­form. Sve­ri­ges ytterst all­var­li­ga läge för­bätt­ra­des först när Jean Bap­tis­te Ber­na­dot­te val­des till tron­föl­ja­re 1810 och blev kung Karl XIV Johan 1818. Där­med är vi inne på ämnet för ÖPL:s jubi­le­ums­bok. Den vill jag inte före­gri­pa.

Rune Carls­son

Sök inlägg