Orden har gett ut en utmärkt introduktionsskrift, På vandring mot ljuset. Den är avsedd för nyblivna och presumtiva medlemmar och inleds med orden: ”Välkommen till det första steget på vad som kan bli en fantastisk resa.”
I ett kapitel, En skola för livet, visualiserar Orden vad den menar. Det görs med hjälp av bilden av ett träd. Redan hertig Karl (Karl XIII) använde en trädsymbol, Det kabbalistiska världsträdet, för att beskriva den frimureriska vägen. Jag kommer att tänka på andra sätt att med en bild eller symbol beskriva det som är svårt att fånga med ord. Symboler finns ju gott om i frimureriet.
För att ge perspektiv på symbolernas eventuella budskap skall jag presentera den s.k. OODA-loopen. Det är en beslutsmodell, som konstruerades av den amerikanske flygvapenöversten John Boyd och beskriver vad som kan ge övertag i en luftstrid, hur ett operativt övervägande bör gå till och hur återkopplingar kan leda till personlig utveckling genom försök till anpassat beteende.
Modellen består av en ständigt upprepad slinga (loop) med fyra steg:
Observe – konstatera hur läget ser ut; du behöver en ”sann” verklighetsbild,
Orient – relatera läget till dina kunskaper, förmågor och erfarenheter,
Deside – dra ”rätt” slutsatser och besluta hur du skall handla,
Act – verkställ ditt beslut (pröva ett nytt beteende).
Därefter upprepas slingan i det nya läge som uppstår av din handling. Den som går igenom beslutscykeln snabbast och med bäst kvalitet har goda utsikter till framgång, även om de fysiska förutsättningarna är ogynnsamma.
OODA-loopen hjälpte amerikanska piloter att överleva Koreakriget. Användningen har sedan utvecklats. Bland annat har beteendevetare kommit att använda den för att belysa vikten av en realistisk verklighetsuppfattning, att personlig utveckling sker i samspel med omgivningen och att den kan försvåras av okunskap eller fördomar samt ovilja att ta risker eller en önskan att allt skall få vara som det brukar vara. Personlig utveckling nås inte utan möda.
I vårt fall tror jag att främst steget ”Orient” behöver utvecklas. Hur skall vi få de kunskaper, förmågor och kunskaper som krävs? Även mot ”Trädet” kan riktas invändningar. Är det bra att förklara symboler med en symbol? Kanske, men förmodligen kan ingen bild helt fånga frimureriets sanna natur.
Visserligen sägs en bild kunna säga mer än tusen ord, bland annat genom att väcka känslor och associationer. Men ibland kan bilden bli för kraftfull. Den riskerar då att förenkla och styra tanken. Ord kan också väcka känslor och väcka associationer, men är framförallt oumbärliga för att komma i närmare förbindelse med förnuftet. Det är därför författare och filosofer använder ord för att förklara komplicerade sammanhang. Låt mig därför ge exempel på hur litteratur, även om den inte alls brukar uppfattas som frimurerisk, kan behandla frågor som vi ser som centrala i vår verksamhet.
I ”Doktor Zjivago” av Boris Pasternak förekommer ett samtal mellan Yuri Andrejevic Zjivago och Lara Fjodorovna Antipova (Del 5, avsnitt 8). De talar om ett uttryck myntat av Fjodor Dostojevskij: ”De fördömda frågorna” (prokliatye voprosy). De handlar om: människans natur, Guds existens, det ondas förekomst, meningen med livet och dödens gåta. Se där frågor som, om inte dagligen, så åtminstone vid de flesta logebesök, kan sysselsätta en rättskaffens frimurarbroder.
Frimurarorden väcker frågor som dessa, men ger den några svar? Kanske, den hjälper oss åtminstone att formulera våra egna frågor. Vi kommer en bit på vägen genom våra egna och andras försök till tolkning av ritualerna och genom antydningar i våra upplevelser av logen. Om vi inte finner några svar, borde vi ändå kunna konstatera att ”det är vägen som är mödan värd” (citat ur ”I rörelse” av Karin Boye).
Gustaf Fröding säger i ”En fattig munk från Skara”:
- – -
Och människan vandrar på jorden om
och ingen vet, varifrån hon kom,
och ingen vet, vart leden bär,
och ingen vet, vad livet är.
Men fram genom långliga strider
det dagas väl bättre tider,
då ingen är ond och ingen god,
men bröder, som kämpa i ondskans flod
och räcka varandra handen
att hjälpa fram till stranden.
- – -
Liknande tankar finns i Viktor Rydbergs ”Kantat” vid jubelfest-promotionen i Uppsala 1877. Där smälts akademiska bildningsideal samman med frimureriska strävanden efter upplysning.
Naturligtvis kan bilder användas för att förklara valda aspekter av frimureriet. Vi är fria att välja symbolik. En möjligen förbisedd aspekt av trädsymboliken, är att i ett träd pågår ett utbyte mellan krona och rötter i båda riktningar. Därför är ringbarkning ett effektivt sätt att döda ett träd. Ringbarkning hindrar inte vatten att stiga i stammen till kronan, men den hindrar kronan att förse rötterna med näring. Rötterna kan då inte lösa sin uppgift. Hela trädet tynar bort och dör.
Vad kan den bilden säga oss? Jo, frimureriet har en lång och intressant historia. Men för att kunna bidra till vår personliga utveckling måste även Frimurarorden utvecklas. Den grund våra föregångare skapat är viktig, men det är dagens gemenskap, och utbyte av tankar bland dagens frimurare, som ger Orden den näring den behöver för sin fortsatta utveckling.
Rune Carlsson