På vandring mot ljuset

Flö­det av tan­kar mås­te gå både upp­åt och nedåt. Den grund våra före­gång­a­re ska­pat är vik­tig, men det är dagens gemen­skap, och utbyte av tan­kar bland dagens fri­mu­ra­re, som ger Orden den näring den behö­ver för sin fort­sat­ta utveck­ling.


Orden har gett ut en utmärkt intro­duk­tions­skrift, På vand­ring mot lju­set. Den är avsedd för nybliv­na och pre­sum­ti­va med­lem­mar och inleds med orden: ”Väl­kom­men till det förs­ta ste­get på vad som kan bli en fan­tas­tisk resa.”

I ett kapi­tel, En sko­la för livet, visu­a­li­se­rar Orden vad den menar. Det görs med hjälp av bil­den av ett träd. Redan her­tig Karl (Karl XIII) använ­de en trädsym­bol, Det kab­ba­lis­tis­ka världs­trä­det, för att beskri­va den fri­mu­re­ris­ka vägen. Jag kom­mer att tän­ka på and­ra sätt att med en bild eller sym­bol beskri­va det som är svårt att fånga med ord. Sym­bo­ler finns ju gott om i fri­mu­re­ri­et.

För att ge per­spek­tiv på sym­bo­ler­nas even­tu­el­la bud­skap skall jag pre­sen­te­ra den s.k. OODA-loo­pen. Det är en besluts­mo­dell, som kon­stru­e­ra­des av den ame­ri­kans­ke flyg­va­pen­ö­versten John Boyd och beskri­ver vad som kan ge över­tag i en luft­strid, hur ett ope­ra­tivt över­vä­gan­de bör gå till och hur åter­kopp­ling­ar kan leda till per­son­lig utveck­ling genom för­sök till anpas­sat bete­en­de.

Model­len består av en stän­digt upp­re­pad slinga (loop) med fyra steg:
Obser­ve – kon­sta­te­ra hur läget ser ut; du behö­ver en ”sann” verk­lig­hets­bild,
Ori­ent – rela­te­ra läget till dina kun­ska­per, för­må­gor och erfa­ren­he­ter,
Desi­de –  dra ”rätt” slut­sat­ser och beslu­ta hur du skall hand­la,
Act – verk­ställ ditt beslut (prö­va ett nytt bete­en­de).
Där­ef­ter upp­re­pas sling­an i det nya läge som upp­står av din hand­ling. Den som går ige­nom beslutscy­keln snab­bast och med bäst kva­li­tet har goda utsik­ter till fram­gång, även om de fysis­ka för­ut­sätt­ning­ar­na är ogynn­sam­ma.

OODA-loo­pen hjälp­te ame­ri­kans­ka pilo­ter att över­le­va Kore­a­kri­get. Använd­ning­en har sedan utveck­lats. Bland annat har bete­en­de­ve­ta­re kom­mit att använ­da den för att bely­sa vik­ten av en rea­lis­tisk verk­lig­hets­upp­fatt­ning, att per­son­lig utveck­ling sker i sam­spel med omgiv­ning­en och att den kan för­svå­ras av okun­skap eller för­do­mar samt ovil­ja att ta ris­ker eller en öns­kan att allt skall få vara som det bru­kar vara. Per­son­lig utveck­ling nås inte utan möda.

I vårt fall tror jag att främst ste­get ”Ori­ent” behö­ver utveck­las. Hur skall vi få de kun­ska­per, för­må­gor och kun­ska­per som krävs? Även mot ”Trä­det” kan rik­tas invänd­ning­ar. Är det bra att för­kla­ra sym­bo­ler med en sym­bol? Kanske, men för­mod­li­gen kan ing­en bild helt fånga fri­mu­re­ri­ets san­na natur.

Vis­ser­li­gen sägs en bild kun­na säga mer än tusen ord, bland annat genom att väc­ka käns­lor och asso­ci­a­tio­ner. Men ibland kan bil­den bli för kraft­full. Den ris­ke­rar då att för­enk­la och sty­ra tan­ken. Ord kan ock­så väc­ka käns­lor och väc­ka asso­ci­a­tio­ner, men är fram­förallt oum­bär­li­ga för att kom­ma i när­ma­re för­bin­del­se med för­nuf­tet. Det är där­för för­fat­ta­re och filo­so­fer använ­der ord för att för­kla­ra kom­pli­ce­ra­de sam­man­hang. Låt mig där­för ge exem­pel på hur lit­te­ra­tur, även om den inte alls bru­kar upp­fat­tas som fri­mu­re­risk, kan behand­la frå­gor som vi ser som cen­tra­la i vår verk­sam­het.

I ”Dok­tor Zji­va­go” av Boris Pas­ter­nak före­kom­mer ett sam­tal mel­lan Yuri Andre­je­vic Zji­va­go och Lara Fjo­do­rov­na Antipo­va (Del 5, avsnitt 8). De talar om ett uttryck myn­tat av Fjo­dor Dosto­jev­skij: ”De för­döm­da frå­gor­na” (prok­li­a­tye voprosy). De hand­lar om: män­ni­skans natur, Guds existens, det ondas före­komst, mening­en med livet och dödens gåta. Se där frå­gor som, om inte dag­li­gen, så åtminsto­ne vid de fles­ta loge­be­sök, kan sys­sel­sät­ta en rättskaf­fens fri­murar­bro­der.

Fri­mu­raror­den väc­ker frå­gor som des­sa, men ger den någ­ra svar? Kanske, den hjäl­per oss åtminsto­ne att for­mu­le­ra våra egna frå­gor. Vi kom­mer en bit på vägen genom våra egna och and­ras för­sök till tolk­ning av ritu­a­ler­na och genom antyd­ning­ar i våra upp­le­vel­ser av logen. Om vi inte fin­ner någ­ra svar, bor­de vi ändå kun­na kon­sta­te­ra att ”det är vägen som är mödan värd” (citat ur ”I rörel­se” av Karin Boye).

Gustaf Frö­ding säger i ”En fat­tig munk från Ska­ra”:
- – -
Och män­ni­skan vand­rar på jor­den om
och ing­en vet, var­i­från hon kom,
och ing­en vet, vart leden bär,
och ing­en vet, vad livet är.
Men fram genom lång­li­ga stri­der
det dagas väl bätt­re tider,
då ing­en är ond och ing­en god,
men brö­der, som käm­pa i onds­kans flod
och räc­ka varand­ra han­den
att hjäl­pa fram till stran­den.
- – -

Lik­nan­de tan­kar finns i Vik­tor Ryd­bergs ”Kan­tat” vid jubel­fest-pro­mo­tio­nen i Upp­sa­la 1877. Där smälts aka­de­mis­ka bild­nings­ide­al sam­man med fri­mu­re­ris­ka strä­van­den efter upp­lys­ning.

Natur­ligt­vis kan bil­der använ­das för att för­kla­ra val­da aspek­ter av fri­mu­re­ri­et. Vi är fria att väl­ja sym­bo­lik. En möj­li­gen för­bi­sedd aspekt av trädsym­bo­li­ken, är att i ett träd pågår ett utbyte mel­lan kro­na och röt­ter i båda rikt­ning­ar. Där­för är ring­bark­ning ett effek­tivt sätt att döda ett träd. Ring­bark­ning hind­rar inte vat­ten att sti­ga i stam­men till kro­nan, men den hind­rar kro­nan att för­se röt­ter­na med näring. Röt­ter­na kan då inte lösa sin upp­gift. Hela trä­det tynar bort och dör.

Vad kan den bil­den säga oss? Jo, fri­mu­re­ri­et har en lång och intres­sant histo­ria. Men för att kun­na bidra till vår per­son­li­ga utveck­ling mås­te även Fri­mu­raror­den utveck­las. Den grund våra före­gång­a­re ska­pat är vik­tig, men det är dagens gemen­skap, och utbyte av tan­kar bland dagens fri­mu­ra­re, som ger Orden den näring den behö­ver för sin fort­sat­ta utveck­ling.

Rune Carls­son

Sök inlägg