Nye Stormästarens budskap -ingen broder får stå ensam

Ordens nye Stor­mäs­ta­re Chris­ter Pers­son kom till Lin­kö­ping med sitt bud­skap. Brö­der­nas väl! Foto: Håkan Wasén

Ing­en bro­der skall stå ensam! Vare sig han är ny eller en pas­siv bro­der som av oli­ka orsa­ker inte kom­mer på loge.
Svens­ka Fri­mu­ra­re Ordens nye Stor­mäs­ta­re Chris­ter Pers­sons val­språk är ”Brö­der­nas väl”.
Det var ock­så hans bud­skap, när han för förs­ta gång­en kom till Lin­kö­ping i egen­skap av Stor­mäs­ta­re.

Fyran kom natur­ligt­vis till logen i grad 1 i S:t  Jakob som Stor­mäs­ta­ren bevis­ta­de. Fyran hann även få en prat­stund både före och efter.
Det var en ledig och avspänd Stor­mäs­ta­re som slog sig ned vid ett av bor­den i mat­sa­len.
Den förs­ta frå­gan han fick var hur hans val­språk, ”Brö­der­nas väl”, skul­le omsät­tas i prak­ti­ken.
– Jag tyc­ker att den senas­te tiden har det genom­förts ett utmärkt arbe­te med bland annat pryd­nads­för­ord­ning­en, hår­da vär­den som ritu­a­ler OAL omor­ga­ni­sa­tion, sade han.
– Nu är det på plats och nu har turen kom­mit till att foku­se­ra på brö­der­nas väl för att tryg­ga till­väx­ten.
‑Pro­ble­met är inte egent­li­gen rekry­te­ring­en utan att behål­la våra brö­der. Där­för är omsor­gen om brö­der­na jät­te­vik­tig.
Hur kan val­språ­ket omsät­tas i prak­ti­ken?
-Genom att se till att brö­der­na vid förs­ta åter­be­sö­ket blir väl omhän­der­tag­na!
En bro­der får ald­rig stå ensam!
Ser man en ensam bro­der så skall en ämbets­man gå fram och bör­ja ett sam­tal med honom!
Vi mås­te ock­så arbe­ta med att söka upp våra sak­na­de brö­der. Det är ju många som är pas­si­va. Vi behö­ver ringa och kon­tak­ta dem och få dem akti­va igen. Det kan ju fin­nas många anled­ning­ar att de inte kom­mer som sjuk­dom eller annat. Och det här kan vara ett arbe­te för Cari­tas.
Vad gör man med de som pas­se­rar ålders­grän­sen (75 år) och inte läng­re kan vara ämbets­män?
– Att änd­ra på den grän­sen tyc­ker jag inte är aktu­ellt.
En av de saker­na vi skall job­ba med är att se till att de nya brö­der­na får en upp­gift. Skul­le vi höja grän­sen till 80 t ex då blir det svå­ra­re att få in nya brö­der som ämbets­män.
Så många mäs­ta­re­brö­der som möj­ligt, både i Johan­nes och Andre­as gra­der­na skall ges möj­lig­he­ter att bli ämbets­män för då blir de fli­ti­ga besö­ka­re.
Och är man ämbets­man kom­mer man in i arbe­te och gemen­skap på annat sätt.
Det finns ock­så upp­gif­ter för äld­re brö­der t ex Cari­tas eller att vara ama­nu­ens.

Är det något du kan tän­ka dig att änd­ra på?
-Inte änd­ra på men kanske att utveck­la och läg­ga till.
Och då vill jag tit­ta på Cari­tas­grup­per­na hur vi kan höja deras sta­tus på det vik­ti­ga arbe­te de utför.
Och lite and­ra saker som fal­ler inom begrep­pet brö­der­nas väl. Vi skall tit­ta på akti­vi­te­ter och inslag som foku­se­rar just på brö­der­nas väl. Jag har fun­de­ring­ar på det­ta.

Hur kän­des det att bli vald till stor­mäs­ta­re?
-Det är myc­ket stort ansvar man tar på sig och natur­ligt­vis en stor gläd­je. Det är ju väl­digt få för­un­nat att få det­ta upp­drag. Det är ju roligt att kom­ma ut och träf­fa brö­der­na som här i Lin­kö­ping. Det är det sto­ra utby­tet. Sedan kom­mer det natur­ligt­vis and­ra pro­blem och utma­ning­ar. Men jag har ju en väl­digt bra upp­back­ning från Ordens pre­si­di­um, direk­to­ri­er­na, pro­vin­si­al­mäs­tar­na och kans­li­et.
Ordens styr­ning är ju en robust orga­ni­sa­tion som tuf­far på.


Vad har varit din huvud­sak­li­ga sys­sel­sätt­ning och vil­ka intres­sen har du?
-Jag har arbe­tat som bank­man i hela mitt liv och slu­ta­de mitt yrkes­liv som kon­tors­chef i Höganäs.
Och jag har all­tid tyckt om att leda män­ni­skor och det har jag kun­nat utveck­la i scout­rö­rel­sen där jag haft upp­drag på alla nivå­er i siså­där 30 ‑40 år.

Är det någon skill­nad på scou­ter och fri­mu­ra­re?
-Egent­li­gen inte. När man leder män­ni­skor på en arbets­plats kan man krä­va något.
Ide­el­la leda­re får man leda på annat sätt. Men att leda ung­do­mar är en spe­ci­ell konst för där mås­te man vara sig själv. Dem kan man inte lura och det arbe­tet har varit beri­kan­de.

Vad har du för för­vänt­ning­ar i Lin­kö­ping?
‑Jag har ju redan varit i min gam­la för­del­ning Kristi­an­stad, vil­ken jag kän­ner väl som tidi­ga­re pro­vin­si­al­mäs­ta­re.

Ordens Stor­mäs­ta­re Chris­ter Pers­son berät­ta­de att han haft goda sam­tal med ÖPL:s nye pro­vin­si­al­mäs­ta­re Mag­nus Eng­ström. och att sade att han ansåg att ÖPL nu lan­dat i tryg­ga hän­der. Foto: Håkan Wasén

Jag vet att ni har nya utma­ning­ar i Öst­gö­ta. Nu har ju ett jät­te­en­ga­ge­mang i det­ta hus som krä­ver myc­ket ener­gi av ledar­na här. Mag­nus( Eng­ström) har ju sam­lat många goda kraf­ter som är pro­fes­sio­nel­la bl a inom fas­tig­hets­för­valt­ning och det känns ju bra. Min upp­fatt­ning är, efter den genom­gång vi haft, att nu har det lan­dat i tryg­ga hän­der. Så jag kän­ner mig lugn.

Hur hin­ner du med när du bor i Skå­ne?
Jag har ju en över­natt­nings­lä­gen­het i Stock­holm. Och så är min fru Rebec­ca­sys­ter. Hon har haft fle­ra ämbe­ten i Rebec­ca och har stor för­stå­el­se för arbe­tet som ämbets­man.

Hur har du bemötts som ny stor­mäs­ta­re?
Jag har bemötts av vär­me och gemen­skap var och än jag kom­mit. Och de tyc­ker väl att det är roligt att Stor­mäs­ta­ren kom­mer ut och besö­ker dem.

Vad tyc­ker du om arbe­tet hit­tills.
Jo att vara Stor­mäs­ta­re är ju väl­digt mång­fa­cet­te­rat lik­som att vara PM. Det är alle­han­da frå­gor som dyker upp. Ritu­al­frå­gor, eko­no­mi fas­tig­he­ter. OAL eko­no­mi, för­valt­ning. Så man får vara lite tusen­konst­när men även lita på goda med­ar­be­ta­re.

Fram­ti­den?
-Vi är ju den störs­ta sam­man­slut­ning­en i Sve­ri­ge av brö­der som vill för­kov­ra sig in den krist­na tron. Om man hade för­stått det bätt­re ute i sam­häl­let skul­le vi vara en natur­lig gemen­skap för många fler män. Och den är kanske det som är svå­rast att för­med­la.
Det går ju knap­past att beskri­va hur det är att få en grad eftersom det är så upp­le­vel­se­ba­se­rat.
Och vi har ju lyc­kats hål­la vårt med­lem­san­tal och jäm­fört med and­ra så är ju det en fram­gång.

Kan du säga vad kan fri­mu­re­ri­et kan bety­da för en bro­der i den all­män­na värl­den?
-Den här fall­skärm­so­lyc­kan i Umeå var ju fruk­tans­värd hän­del­se i sam­häl­let. Han som var chefs­in­struk­tör är fri­mu­ra­re. Jag ring­de och pra­ta­de med honom. Ett fan­tas­tiskt sam­tal. Han skrev ju ock­så på Face­book. Och tac­ka­de för att han bli­vit fri­mu­ra­re. När jag ring­de honom hade han just led­sa­gat en familj som för­lo­rat sin pap­pa. Och hur han, med den upp­fatt­ning han fått om livet och döden i fri­mu­re­ri­et, kun­de hjäl­pa dem

Fri­mu­re­ri­et är ju en sko­la för livet och vår utma­ning är att vi mås­te få de nyan­tag­na att hit­ta koden som öpp­nar dör­ren till fri­mu­re­ri­ets inners­ta. Vi mås­te hjäl­pa de nya till det. För den störs­ta ande­len vi tap­par är Johan­nes­brö­der och de har inte hit­tat koden.
Kan vi bara få fler att  hit­ta nyc­keln till dör­ren som leder till det inners­ta vore det myc­ket bra.

“Stor­mäs­ta­ren är nöjd” för­kla­ra­de Chris­ter Pers­son efter att ha varit på besök i Lin­kö­ping. Foto: Jan-Eric Car­dell.

I sitt tack­tal efter logen sade stor­mäs­ta­ren att man haft en jät­te­fin dag i Lin­kö­ping.
‑Det känns väl­digt bravi är gla­da och vi kän­ner oss tryg­ga och till­freds när vi åter­vän­der till Stock­holm.
Och kväl­len här blev ju gräd­de på moset och att få träf­fa brö­der­na. Och det är brö­der­nas väl och ve som är det högs­ta ända­må­let.
Och Ni blev väl choc­ka­de i S:t Jakob när ni fick avslut­ning på Skåns­ka !
Efter logen beröm­de han den loge han fått vara med om.
‑Jät­te­bra och fin musik och ett bra tal­man­stal. Och Stor­mäs­ta­ren han är nöjd.

Text: Håkan Wasén

Sök inlägg