Människosyn

Den ame­ri­kans­ka själv­stän­dig­hets­för­kla­ring­en av år 1776 uttryc­ker stor respekt för det som vi bru­kar kal­la mänsk­li­ga rät­tig­he­ter.

Kan medel­ti­dens män­ni­sko­syn ha något med fri­mu­re­ri att göra? För­mod­li­gen, eftersom Lars von Knor­ring höll ett före­drag i Kapi­tel­bröd­ra­för­e­ning­en Vik­tor Ryd­berg om det. Frå­gan är väl värd att begrun­da. Bro­der Lars är svårsla­gen när det gäl­ler att entu­si­as­tiskt för­kla­ra ritu­al. Före­dra­get hölls i grad VIII och hand­la­de bland annat om hövis­ka rid­dar­dyg­der och Jesu Bergs­pre­di­kan.  Efter sam­man­koms­ten blev det till­fäl­le till dis­kus­sion. Den visa­de tyd­ligt att ritu­a­len ger möj­lig­het till vitt skil­da tolk­ning­ar. En del av argu­men­ten kan redo­vi­sas här.

Någ­ra fri­mu­ra­re i vår mening fanns inte under medel­ti­den. De så kal­la­de Cook- och Regi­us­ma­nu­skrip­ten från omkring sekel­skif­tet 1400 talar vis­ser­li­gen om den fem­te veten­ska­pen: ”Geo­me­tri även kal­lad fri­mu­re­ri, är kons­ten att mäta allt mel­lan him­mel och jord.” Men fri­mu­re­ri hade en annan inne­börd då än nu. Den tidens skrån, inte minst kate­dral­byg­gar­nas loger, var tätt lie­ra­de med kyr­kan. För den nya tidens fri­mu­ra­re, de som bör­ja­de upp­trä­da omkring sekel­skif­tet 1600, hade yrkes­frå­gor­na bara sym­bo­lisk bety­del­se. Sym­bo­ler använ­des för att för­med­la ett etiskt bud­skap. Det var tra­di­tions­bun­det, men kom ock­så att påver­kas av upp­lys­nings­ti­dens idéer, som var fri­het­li­ga, fram­stegs­in­rik­ta­de och inne­höll kri­tik mot kyr­kans makt.

Stock­holms blod­bad 1520 anses mar­ke­ra slu­tet av medel­ti­den i Sve­ri­ge. Då avrät­ta­des 100 påståd­da kät­ta­re enligt kano­nisk rätt. Kyrk­li­ga och världs­li­ga auk­to­ri­te­ter kän­de sig hota­de och rea­ge­ra­de på det­ta sätt. Katols­ka kyr­kan var fak­tiskt hotad. Den hade utsatts för pro­tes­ter redan innan Lut­her spi­ka­de upp sina teser i Wit­ten­berg 1517. Eng­lands Hen­rik VIII bröt med påven 1533. I Sve­ri­ge kom bryt­ning­en redan 1521, men slut­ligt pro­te­stan­tiskt blev lan­det först genom Upp­sa­la mötes beslut 1593. Unge­fär sam­ti­digt som Sve­ri­ge blev pro­te­stan­tiskt upp­träd­de allt­så de förs­ta fri­mu­rar­na på de brit­tis­ka öar­na. Fri­mu­re­ri­et kom till Sve­ri­ge 1735. Medel­ti­dens män­ni­sko­syn kan allt­så bara indi­rekt ha med fri­mu­re­ri att göra.

Vad är det som avgör vil­ken män­ni­sko­syn vi har? Kanske per­spek­tiv och kun­skap. Vi lever i en helt annan värld än på medel­ti­den. Våra per­spek­tiv är annorlun­da. Någon skill­nad i för­nuft eller för­må­ga till reflek­tion mel­lan oss och medel­ti­da män­ni­skor går nog inte att kon­sta­te­ra. Där­e­mot finns där avgö­ran­de skill­na­der i kun­skap. Det beror del­vis på att kyr­kans makt grad­vis har bru­tits. Vis­ser­li­gen var redan på medel­ti­den många av kyr­kans män sam­ti­digt veten­skaps­män, men san­ning­en ansågs fin­nas i Bibeln. Någon annan san­ning fick inte fram­fö­ras utan påvens sank­tion. Jag behö­ver bara näm­na Coper­nicus och Gali­leo Gali­lei.

Även på det and­li­ga områ­det har vår kun­skap, eller åtminsto­ne vår fri­het, ökat. På medel­ti­den fick ”van­li­ga” män­ni­skor inte läsa Bibeln. Dess latins­ka eller gre­kis­ka text skul­le läsas av präs­ter och läg­gas ut för menig­he­ten. Att över­sät­ta Bibeln till folk­språk, och att låta var och en läsa den och dra egna slut­sat­ser, var kanske den störs­ta nyhe­ten med refor­ma­tio­nen. Tidi­ga­re var det belagt med döds­straff. En av de förs­ta över­sätt­ning­ar­na till eng­els­ka gjor­des av John Wyc­lif­fe på 1300-talet. Han döm­des postumt till döden för kät­te­ri. Hans kvar­le­vor gräv­des upp och brän­des. Wil­li­am Tyn­da­le gick ett lik­nan­de öde till mötes. Han över­sat­te Bibeln i bör­jan av 1500-talet, döm­des till döden för kät­te­ri och brän­des på bål.

Fle­ra ton­gi­van­de fri­mu­ra­re på 1700-talet var ock­så med­lem­mar i Royal Soci­e­ty, den brit­tis­ka natur­ve­ten­skap­li­ga aka­de­min, som hade grun­dats 1660. Den veten­skap­li­ga revo­lu­tio­nen och upp­lys­nings­ti­dens idéer bör­ja­de få genom­slag. Veten­skap­li­ga san­ning­ar sågs som pre­li­mi­nä­ra, och omprö­va­des när expe­ri­ment och erfa­ren­het moti­ve­ra­de det. Tan­ke­fri­het bör­ja­de gäl­la även på reli­gi­o­nens områ­de. Det dröj­de innan Sve­ri­ge fick full reli­gi­ons­fri­het, men den veten­skap­li­ga fri­he­ten var stör­re. En fram­stå­en­de svensk fri­mu­ra­re grun­da­de fle­ra aka­de­mi­er, lik­nan­de Royal Soci­e­ty. Jag tän­ker för­stås på Gus­tav III.

Vår världs­bild och män­ni­sko­syn präglas av rela­tivt nya feno­men, som veten­skap­li­ga och tek­nis­ka fram­steg samt en tro på mänsk­li­ga rät­tig­he­ter. Medel­ti­dens män­ni­skor var mera bero­en­de av kyr­kan och dess för­kun­nel­se. För dem var en stark tro nöd­vän­dig för att kla­ra livets påfrest­ning­ar. Kyr­kan gav dem en sådan. Men delar av för­kun­nel­sen var av en art som nog är främ­man­de, inte bara för dagens män­ni­skor, utan ock­så för dagens kyr­ka.

En anled­ning till att rid­da­re och van­ligt folk anslöt sig till medel­ti­dens kors­tåg var att de utlo­va­des kor­ta­re tid i skärsel­den. Kors­tå­gens ris­ker och umbä­ran­den upp­väg­des av att en gen­väg till him­mel­ri­ket öpp­na­des. Slakt av mus­li­mer och judar använ­des som medel för att nå den­na lyc­ka. Själv­klart stäl­ler sig ing­en civi­li­se­rad män­ni­ska eller kyr­ka idag bakom ett sådant reso­ne­mang. Men det pekar på ett sam­band mel­lan för­kun­nel­se, tro och män­ni­sko­syn. Lord Acton har för­kla­rat var­för en medel­ti­da män­ni­sko­syn ändå kan före­kom­ma i vår värld: ”Makt kor­rum­pe­rar, abso­lut makt kor­rum­pe­rar abso­lut.”

Dis­kus­sio­nen i Vik­tor Ryd­berg sam­man­fat­ta­des på sitt sätt genom en frå­ga från tal­man­nen, Håkan San­dahl: ”Hur tol­kar du den förs­ta salig­pris­ning­en: ’Sali­ga de som är fat­ti­ga i anden, dem till­hör him­mel­ri­ket’”? Han fick bra svar direkt. När jag själv i efter­hand har läst på, för­står jag att Jesus mena­de, att de verk­ligt lyck­li­ga är de som för­trös­tar på honom och inte på sin egen för­må­ga. Hela Kristi för­kun­nel­se hand­lar om omsorg om de fat­ti­ga och för­tryck­ta. Ödmjuk­het och barm­här­tig­het är kanske de främs­ta dyg­der­na. Det är nog dem vi skall ta fas­ta på när vi tol­kar ritu­al.

En avslu­tan­de reflek­tion om män­ni­sko­syn. Den katols­ka kul­tur­tid­skrif­ten Sig­num pub­li­ce­ra­de den 24 janu­a­ri ett inlägg: ”Blir reli­giö­sa sam­häl­len all­tid tyran­niska?” Där kon­sta­te­ras att det för­vis­so finns aktu­el­la exem­pel på sam­häl­len som blir tyran­niska för att Guds lag sätts över alla mänsk­li­ga lagar. Även katols­ka kyr­kan har häv­dat den pri­o­ri­te­ring­en. Där­för bekäm­pa­de Vati­ka­nen länge idén om de mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na. Men kyr­kans lära om män­ni­skan har all­tid varit djupt rotad i natur­rät­ten. Kyr­kan har en tro, men den accep­te­rar även för­nuf­tet. Där­för har dess syn på natur­rät­ten utveck­lats, sär­skilt på sena­re tid.

Med natur­rätt menas, att det lig­ger i män­ni­skans natur att anta gene­rel­la rätts­prin­ci­per, som står över tidens skift­ning­ar. Dess idéhi­sto­ris­ka grund lades redan under anti­ken, utveck­la­des under medel­ti­den, men fick sitt genom­brott under Upp­lys­ning­en. Exem­pel på prak­tis­ka uttryck är den eng­els­ka ”Bill of Rights” 1689, den ame­ri­kans­ka själv­stän­dig­hets­för­kla­ring­en 1776 och den frans­ka för­kla­ring­en av män­ni­skans och med­bor­ga­rens rät­tig­he­ter 1789.

Så vitt jag kan för­stå mås­te såväl Guds som män­ni­skors lagar tol­kas av män­ni­skor. Hur det görs avgörs till stor del av rådan­de män­ni­sko­syn. Den kan inte vara en gång för alla given. Den utveck­las stän­digt.

Rune Carls­son

Sök inlägg