"Vår tid är nu" på S:t Jacobs högtidsdag

Vår tid är nu blev temat för det sista hög­tids­ta­let av Ger­hard Wen­ner­ström som ord­fö­ran­de mäs­ta­re för Johan­neslo­gen S:t Jacob.
Ger­hard Wen­ner­ström, som läm­nar sin post i för­tid, för­kla­ra­de det med stor­mäs­ta­rens stöd i tan­ken på för att familj och arbe­te ändå mås­te gå före Orden.

Ger­hard Wen­ner­ström tac­ka­de för sig som OM med ett intres­sant tal och att dela ut S:t Jacobs för­tjänst­me­dalj i sil­ver till Leif Måns­son. Foto: Håkan Wasén

Innan Ger­hard Wen­ner­ström hål­lit sitt tal och alla nya ämbets­män kom­mit på plats, till­de­la­des bro­der Leif Måns­son S:t Jacobs för­tjänst­me­dalj i sil­ver för sin 15-åri­ga tjänst som ämbets­man i S:t Jacob.

Ger­hard Wen­ner­ströms tal på hög­tids­da­gen var något man vän­ta­de på eftersom de genom åren varit myc­ket intres­san­ta och givan­de.

Lennart Nilsson och Lars Sandström kollar bordsplaceringen på S:t Jacobs högtidsdag.Foto: Håkan Wasén
Var skall vi sit­ta? De inbjud­na gäs­ter­na Lennart Nils­son och Lars Sand­ström kol­lar bords­pla­ce­ring­en på S:t Jacobs hög­tids­dag. Foto: Håkan Wasén

Så ock den­na gång där åhö­rar­na fick veta bak­grun­den till hans beslut att läm­na pos­ten  i för­tid.
– Var­för begär­de jag att få slu­ta innan mitt för­ord­nan­de tog slut? sade han.

– ”Vår tid är nu” heter en popu­lär serie på SVT. Det är ett tänk­värt uttryck. Mor­gon­da­gen kom­mer ald­rig. Tiden är nu. Vår tid är nu. Jag fann i den situ­a­tion som mitt liv är i att jag inte kun­de pri­o­ri­te­ra allt vad ett “OM-skap” inne­bär

Han berät­ta­de om att arbe­tet inte bara bety­der att leda en loge utan ock­så att admi­ni­stre­ra logen med dess 40 ämbets­män och 175 med­lem­mar.

Det var enligt honom en här­lig upp­gift som lätt kun­de bli en hel­tids­sys­sel­sätt­ning

– Men det är inte något jag vil­le, och det är något jag var tyd­lig med från bör­jan då jag antog ämbe­tet. Jag vil­le tvärtom bevi­sa att det går att vara OM sam­ti­digt som man är före­tags­le­da­re på hel­tid, jag vil­le bevi­sa att det till och med går att vara OM trots att man arbe­tar i Stock­holm. Och gick det då?
‑Det gick, men hur bra det gick kan bara ni logens med­lem­mar och ämbets­män bedö­ma. Det går att pri­o­ri­te­ra, för tid hand­lar all­tid om pri­o­ri­te­ring­ar. Det går och det har ett pris. Till slut var jag inte mer beredd att beta­la pri­set.
Han tog då upp frå­gan i en dis­kus­sion med stor­mäs­ta­ren och frå­ga­de om han ris­ke­ra­de att ”ham­na ute i kylan”, om han läm­na­de sin post.
Men beske­det blev posi­tivt.
– Vi hade en väl­digt bra dis­kus­sion där han för­säk­ra­de mig om att han och orden all­tid pri­o­ri­te­rar familj i förs­ta hand, arbe­te i and­ra hand och orden i tred­je hand. Allt annat vore själv­de­struk­tivt för Orden.

Hela idén är
att logear­be­tet inom orden skall ge så myc­ket på oli­ka plan att det stär­ker oss brö­der både i vårt famil­je­liv och i vårt arbets­liv så att det är värt att pri­o­ri­te­ra de åta­gan­den man tar på sig i och med att vara ämbets­man.
Ger­hard Wen­ner­ström för­kla­ra­de dock att han tyc­ker om att vara ämbets­man.
– Där­för är jag glad att redan i mor­gon ha min förs­ta tjänst­gö­ring i kapit­let som över­be­va­kan­de bro­der.

Gäs­ter­na Peter Gran­stam och Ing­var Bengts­son kopp­la­de av med ett bro­der­ligt sam­tal före intå­get i Johan­nes­sa­len. Foto: Håkan Wasén

Han åter­kom ock­så till att tala om tid och nu

– Ritu­a­len säger att vi har en uråld­rig Orden. Jag skul­le våga utma­na det och säga att vi har en orden i nuet och här i Lin­kö­ping har vi en loge i nuet, S:t Jacob. Att leve­re­ra i nuet i 212 år är ing­en lätt upp­gift eftersom nuet runt omkring för­änd­ras och kon­stant byter skep­nad. Då har man ett väg­val att göra. Anting­en föl­ja med i för­änd­ring­ar­na eller stå fast.

Vår Orden har valt att stå fast i nuet medan sto­ra delar av den all­män­na värl­den byg­ger på mor­gon­da­gen.
Till­växt, pen­sion, spa­ran­de, utbild­ning, utveck­ling, forsk­ning … Allt hand­lar om mor­gon­da­gen. Tyst­lå­ten­het, för­sik­tig­het, mått­lig­het och barm­här­tig­het. Det är något vi som fri­murar­brö­der prak­ti­se­rar i nuet.

I sam­band med hög­tids­da­gen avtac­ka­des två ämbets­män: Chris­ter Svärdh som går vida­re mot nya upp­gif­ter och under­teck­nad som nått de max­i­ma­la sex åren som and­re tal­man.

Text och foto: Håkan Wasén

 

Sök inlägg