Högtidligt när Björn tog över efter Anders i Jönköping

Det blev en hög­tid­lig och myc­ket trev­lig kväll när Björn Otto­son instal­le­ra­de sig som ord­fö­ran­de mäs­ta­re i Sankt Johan­neslo­gen Den Mel­lers­ta Pela­ren i Jön­kö­ping den 31 janu­a­ri.
– Jag ser det som en stor för­mån att under de när­mas­te sex åren få axla sam­ma ansvar som mina 28 före­trä­da­re gjort under de senas­te 219 år, kon­sta­te­ra­de han i sitt instal­la­tions­tal.

Om det fun­nits en röd lam­pa vid entrén till fri­mu­rar­hu­set i Jön­kö­ping så skul­le de ha varit tänd den här kväl­len. Johan­nes­sa­len var fylld till abso­lut sista plats, och man hade tving­ats tac­ka nej till fle­ra som anmäl­de sig allt för sent. Runt bor­den i mat­sa­len, med det svens­ka fri­mu­re­ri­ets utan tve­kan gran­nas­te utsikt (över Vät­tern), bän­ka­de sig så små­ning­om näs­tan 120 brö­der.

– I och för sig ett posi­tivt bekym­mer, men natur­ligt­vis trå­kigt för dem som inte fick chan­sen att upp­le­va en sådan här instal­la­tion, sade den nye ord­fö­ran­de mäs­ta­ren.

Kön av gra­tu­lan­ter ring­la­de sig lång genom Johan­nes­sa­len och det tog en bra stund innan alla hade hun­nit ska­ka hand med den nye ord­fö­ran­de­mäs­ta­ren. Här är det för­re pro­vin­si­al­mäs­ta­ren Lars Berg­holtz som nått fram.

Björn Otto­son har varit fri­mu­ra­re sedan 1991 och har hun­nit med ett antal ämbe­ten sedan dess. De senas­te åren har han varit depu­te­rad mäs­ta­re vid sidan av sin före­trä­da­re, Anders B. Johans­son som nu ”tjänt ut sin tid”.

I den all­män­na värl­den syss­lar Björn med för­sälj­ning av maski­ner och utrust­ning till de trä­för­äd­lan­de indu­stri­er­na i fram­förallt söd­ra Sve­ri­ge. Såda­na som bland annat till­ver­kar kök och möb­ler.

– När jag får frå­gan om vad jag job­bar med bru­kar jag sva­ra att jag är möbelsnic­ka­re, säger han. Och det är fak­tiskt sant. Det var vad jag utbil­da­de mig till och det var som sådan jag en gång träd­de in i arbets­li­vet. De erfa­ren­he­ter jag då ska­pa­de mig har jag fort­fa­ran­de nyt­ta av.

Värt att för­e­vi­ga. Björn Otto­son omgi­ven av fyra tidi­ga­re ord­fö­ran­de mäs­ta­re i Den Mel­lers­ta Pela­ren: Björn Börs­bo, Göran Lau­re­lii, Lars von Knor­ring och Anders B. Johans­son.

I sitt instal­la­tions­tal refe­re­ra­de han till hur hans fadd­rar en gång berät­ta­de för honom om en ”verk­sam­het med stor gemen­skap men ock­så möj­lig­het till per­son­lig utveck­ling”.

– Pre­cis så har jag sedan upp­levt de här åren. Det är det som är Svens­ka Fri­mu­ra­re Ordens sto­ra styr­ka. Men knap­past något som kom­mer med auto­ma­tik. Det krävs stort eget ansvar för att verk­li­gen ta vara de fan­tas­tis­ka möj­lig­he­ter som bjuds. Men det krävs av fadd­rar­na att de hjäl­per sin adept in i gemen­ska­pen. Vil­ket för övrigt gäl­ler alla brö­der. Med­lem­ska­pet i Svens­ka Fri­mu­ra­re Orden är egent­li­gen ett enda stor fad­der­skap. Det här är något jag kom­mer att arbe­ta för de när­mas­te åren.

Björn Otto­son påpe­kar att fad­der­ska­pet ock­så gäl­ler äld­re brö­der.

– Inte säl­lan hind­ras många av sjuk­dom att besö­ka logen så ofta de skul­le öns­ka. Och då är det lätt att man tap­par den där nära kon­tak­ten med and­ra brö­der som är så vik­tig. Det är ju inte svårt ta kon­takt, kanske erbju­da skjuts för dem som kan ha svårt att besö­ka logen för egen maskin.

Änt­li­gen dags att änt­ra mat­sa­len. Den “offi­ci­el­la” foto­gra­fe­ring­en drog ut på tiden och öka­de för­vänt­ning­ar­na på att få ta de få ste­gen upp till de duka­de bor­den.

Björn Otto­son ser de tal­man­stal som är en vik­tig del av var­je loge­sam­man­komst som en av de vik­ti­gas­te käl­lor­na till kun­ska­per om logens inners­ta väsen. Om det som bru­kar kal­las den konungs­li­ga kons­ten.

– Loger­na föl­jer ju ritu­a­ler som är sig täm­li­gen lika ända sedan 1800-talets bör­jan. Att ta till sig ritu­a­ler­nas alla delar är något man gör först med tiden. Tal­man­nen har en nyc­kel­upp­gift att i mera var­dag­li­ga for­mu­le­ring­ar uttol­ka och för­kla­ra deras inne­börd. Det är ju med stor san­no­lik­het ritu­a­ler­nas form, deras kom­plex­i­tet och den rika flo­ran av sym­bo­ler som gör att vår orden efter så lång tid fort­fa­ran­de består och utveck­las.

– Men för­mod­li­gen var det enkla­re för det tidi­ga 1800-talets män­ni­skor att för­stå deras inne­börd än vad det är för oss som lever idag. Det är där­för det är så vik­tigt med utbild­ning. Det är något som jag som ord­fö­ran­de mäs­ta­re kom­mer att arbe­ta för, både tra­di­tio­nel­la utbild­nings­kväl­lar men ock­så instruk­tions­lo­ger där vi enbart dis­ku­te­rar gra­dens oli­ka ske­en­den.

Fred­rik Ekblom, ord­fö­ran­de i kapi­tel­bröd­ra­för­e­ning­en Vik­tor Ryd­berg och Micael Forsmyr, ord­fö­ran­de mäs­ta­re i St. Andre­as­lo­gen Mag­nus Ladulås, repre­sen­te­ran­de Fri­mu­rar­sam­fäl­lig­he­ten i Jön­kö­ping läm­na­de över en gåva som i den nye ord­fö­ran­de mäs­ta­rens namn över­läm­nats till Cari­tas­verk­sam­he­ten.

Det är med upp­rik­tig nyfi­ken­het och för­vän­tan som Den Mel­lers­ta Pela­rens nye ord­fö­ran­de nu mäs­ta­re ser fram mot sin upp­gift.

– Jag har under alla år mötts av stor vär­me från mina med­brö­der här i Jön­kö­ping och jag ser verk­li­gen fram mot att till­sam­mans med den fina kret­sen av ämbets­män få leda arbe­tet med att vida­re­ut­veck­la verk­sam­he­ten i Den Mel­lers­ta Pela­ren. Min ambi­tion är att göra fler ämbets­män del­ak­ti­ga i det löpan­de logear­be­tet. Inte för att i förs­ta hand för avlas­ta mig, utan för att det ska­par enga­ge­mang som kom­mer logen till del på lång sikt.

Text och foto: Lars Kling­s­tröm

Koc­ken Cristi­an Giu­dice hade dagen till ära bakat en tår­ta prydd med Den Mel­lers­ta Pela­rens vapen.
Hela ämbets­manna­ked­jan i Den Mel­lers­ta Pela­ren.

Sök inlägg