En skotsk historia om sann frimuraranda

Iain Doo­le fd OM Kilwin­ning No:1

Vad är fri­mu­re­ri­ets anda?
Från vår skots­ke bro­der Iain Doo­le, för­ut­va­ran­de OM i värl­dens älds­ta loge, Kilwin­ning No 0 kom­mer den­na sede­lä­ran­de histo­ria.
“En kring­re­san­de för­säl­ja­re hade varit arbets­lös en läng­re tid men hade lyc­kats få ett nytt jobb. Men just då gick bilen sön­der. Han hade knappt ett öre på fic­kan men tving­a­des ändå åka till verk­sta­den.
Då fick han se att verk­stads­che­fen bar en fri­mu­ra­re-ring.
Han chan­sa­de på att säga att ” jag är ock­så fri­mu­ra­re” och sa som det var att han inte hade någ­ra peng­ar vare sig för att laga bilen eller över­nat­ta.
– Visst, sade verk­stads­ä­ga­ren.
Han skjut­sa­de för­säl­ja­ren till ett motell, beta­la­de hans rum och kom och häm­ta­de honom näs­ta dag då bilen var lagad, givet­vis utan kost­nad.
För­säl­ja­ren kun­de åka vida­re och hans kar­riär var säk­rad.
Något år sena­re blev han själv fri­mu­ra­re. Tan­ken på att han lju­git för att skaf­fa sig en för­mån gnag­de dock i honom.
Så en dag när han pas­se­ra­de sta­den där verk­sta­den fanns, åkte han till verk­sta­den och erkän­de att han lju­git och erbjöd sig att beta­la till­ba­ka.
Men verk­stads­ä­ga­ren sva­ra­de:
– Jag hjälp­te inte dig för att DU var fri­mu­ra­re.
– Jag hjälp­te dig för att JAG ÄR fri­mu­ra­re.
Och den histo­ri­en säger myc­ket om fri­mu­re­ri och var­för så många av oss har valt att bli fri­mu­ra­re.”

Iain Doo­le.

Sök inlägg