Vad kan frimureriet ge oss?

Rubri­kens frå­ga loc­ka­de drygt 30 brö­der att kom­ma till Fol­ke Fil­by­ters semi­na­ri­um i Lin­kö­ping fre­da­gen den 7 novem­ber.
Semi­na­ri­e­grup­pens ord­fö­ran­de Tomas Wän­dahl, häl­sa­de väl­kom­men.
 
Ordens Högs­te Pre­lat, Leif Norr­gård, inled­de med ett anfö­ran­de under rubri­ken ”Fri­mu­re­ri­et – en väg till insikt om livets ulti­ma­ta mening”. Han fram­höll Ordens karak­tär som vilan­de på kris­ten grund vil­ket fram­förallt fram­går av dess ritu­a­ler.

Han berör­de ock­så det som utom­stå­en­de upp­fat­tar som hem­lig­hets­ma­ke­ri­et och sade då bland annat att ”det vore lika fel att avslö­ja Svens­ka Fri­mu­ra­re Ordens ritu­al på för­hand som att för­sö­ka för­kla­ra en dikt innan man har läst den.”

Enligt Leif Norr­gård finns det fle­ra skäl att vara fri­mu­ra­re: Någ­ra kanske enbart del­tar för gemen­ska­pens eller den este­tis­ka upp­le­vel­sens skull. Des­sa har upp­levt något och är i alla avse­en­den goda brö­der. Än “rika­re” blir den som upp­le­ver att det svens­ka fri­mu­re­ri­et är en resa genom den krist­na trons land­skap.
 
Ste­fan Carlstedt, tidi­ga­re kans­ler i Öst­gö­ta Pro­vin­si­al­loge, berät­ta­de under rubri­ken ”Oänd­ligt antal vägar till per­son­lig mog­nad genom Svens­ka Fri­mu­ra­re Orden” om de goda råd och den upp­muntran som redan i förs­ta gra­den ges till nya brö­der. Det skul­le i hög grad kun­na med­fö­ra bätt­re mel­lan­mänsk­lig sam­va­ro såväl i pri­vat­li­vet som pro­fes­sio­nellt i den mån man kan ta till sig det­ta.
 
Många har vitt­nat om hur den ritu­el­la loge­sam­man­koms­ten, med dess möj­lig­he­ter till still­het, reflek­tion och självin­sikt, påver­kat dem. Men ock­så brö­d­ra­ge­men­ska­pen är vär­de­full. Bland de många brö­der från de fles­ta delar av vårt land (och någ­ra även från utlan­det) för­de­la­de på ota­li­ga yrkes­tit­lar och med ett ålder­spann mel­lan  25 och 100 år,  finns stor sprid­ning av kun­ska­per, erfa­ren­he­ter, intres­sen och vär­de­ring­ar.

Ste­fan Carlstedt berör­de även orsa­ker­na till att en del läm­nar Orden, och att ännu fler stan­nar upp i sin fri­mu­ra­re­vand­ring. Här finns anled­ning att fun­de­ra över Ordens för­håll­nings­sätt på vis­sa punk­ter.
 
Rag­nar Boge, depu­te­rad mäs­ta­re i S:t Johan­neslo­gen Oscar Fred­rik, berät­ta­de under rubri­ken ”Mitt Fri­mu­re­ri – en bland­ning av lyc­ka och betänk­sam­het” om per­son­li­ga upp­le­vel­ser och käns­lor under sin fri­mu­re­ris­ka vand­ring. Han berät­ta­de i lyris­ka orda­lag om Ordens utta­la­de syf­te att genom sina med­lem­mar aktivt bidra till ett sam­häl­le där san­ning, för­tro­en­de och män­ni­sko­kär­lek präg­lar de mänsk­li­ga rela­tio­ner­na, och hur han fått del av den fan­tas­tis­ka per­son­lig­hets­ut­veck­ling och brö­d­ra­ge­men­skap som orden erbju­der.

En stö­tes­ten för honom, som “tvivlare/sökare” har dock varit de långt­gå­en­de och kate­go­ris­ka krav på reli­gi­o­si­tet, som finns i Ordens All­män­na Lagar och vil­ka ock­så fram­skym­tar i vis­sa ritu­el­la inslag. Eftersom han i ordens infor­ma­tions­ma­te­ri­al fun­nit att man inte krä­ver med­lem­skap i något tros­sam­fund eller att man vare sig är döpt eller kon­fir­me­rad och dess­utom väl­kom­nar tviv­la­re, upp­le­ver han en otyd­lig­het från Ordens sida, som han gär­na skul­le vil­ja ha klar­lagd.
 
Enligt Tomas Wän­dahl är semi­na­ri­e­grup­pen Fol­ke Fil­by­ters syf­te, att ini­ti­e­ra dis­kus­sion om såväl ide­o­lo­gis­ka frå­gor som prak­tis­ka frå­gor, bland annat om med­lems­vård. Alla skall kun­na kom­ma till tals oav­sett grad eller ämbetsti­tel. För att få en god anknyt­ning till Orden och logen är det vik­tigt att få möj­lig­het att stäl­la frå­gor, att få oli­ka aspek­ter belys­ta och att dis­ku­te­ra egna upp­fatt­ning­ar med and­ra. Att döma av den liv­li­ga dis­kus­sio­nen och många del­ta­gan­de brö­ders kom­men­ta­rer upp­fyll­de kväl­lens möte uppen­bar­li­gen ett behov. Semi­na­ri­e­grup­pen möj­lig­gör även för ämbets­män på ledan­de befatt­ning­ar i loger och bröd­ra­för­e­ning­ar att få en upp­fatt­ning om vil­ka tan­kar som rör sig bland brö­der­na i oli­ka frå­gor.
 
Efter före­dra­gen gavs till­fäl­le att dis­ku­te­ra om vad som sagts under kväl­len. Någon  sa: ”Det är väl­digt intres­sant att höra and­ra brö­ders frå­gor och det stär­ker ens egen upp­fatt­ning”. En annan: ”Det behövs fle­ra semi­na­ri­er och sam­tals­grup­per spe­ci­ellt för oss nya och yng­re. Vi sak­nar  histo­ris­ka insik­ter och behö­ver hjälp med att få dem för­kla­ra­de. Vi tol­kar oli­ka ritu­el­la hän­del­ser på oli­ka sätt.”
 
Min egen spon­ta­na reflex­ion efter ha lyss­na på alla frå­gor är: Stäl­ler Orden allt­för långt­gå­en­de reli­giö­sa krav på oss som med­lem­mar? Ja det finns oli­ka mening­ar om det­ta. Det hand­lar om tid, utrym­me för reflek­tion och hand­ling. Vi kan se vårt fri­mu­re­ris­ka arbe­te som en resa, där våra ritu­a­ler utgör något av en färd­plan för oss.

Text: Bos­se Mag­nus­son

Sök inlägg