Kolonnordning

Den beröm­da ”Appren­tice pil­lar” i Ross­lyn Cha­pel, lik­som Ber­ni­nis
bron­spe­la­re
till Peters­kyr­kans taber­na­kel och fak­tisk även Den Mel­lers­ta Pela­ren är egent­li­gen inte någ­ra pela­re. En konst­histo­ri­ker eller arki­tekt skul­le kun­na häv­da att de är kolon­ner. (Se för­kla­ring­en av nam­net DMP i Fyran den 3 okto­ber 2011.)

En pela­re har fyr­kan­tigt eller mång­hör­nigt tvär­snitt, en kolonn ett runt. Men, ing­en fri­mu­ra­re lär före­slå att nam­net änd­ras på den älds­ta logen i 4. för­del­ning­en. Där­e­mot har jag hört även fri­mu­ra­re använ­da den kor­rek­ta benäm­ning­en kolonn­ord­ning, när de beskri­ver hur en “pela­re” ser ut. De klas­sis­ka gre­kis­ka kolonn­ty­per­na var dorisk, jonisk och korin­tisk. Till des­sa lades sena­re den toskans­ka och den toskans­ka med kom­po­si­ta­ka­pi­täl. Man talar allt­så om fem kolonn­ord­ning­ar.

Pela­res sym­bo­lik
Trä­det och pela­ren har lik­nan­de sym­bo­lik. Föga över­ras­kan­de kan där­för en pela­ren sym­bo­li­se­ra ett träd, vil­ket ger den många skif­tan­de bety­del­ser. Här föl­jer någ­ra all­män­na tolk­ning­ar; allt­så inte såda­na som främst före­kom­mer inom fri­mu­re­ri­et.

En pela­re – Världs­ax­eln, som både hål­ler isär och för­e­nar him­mel och jord. Pela­ren höjer det heli­ga över det pro­fa­na eller var­dag­li­ga och står för sta­bi­li­tet och stånd­ak­tig­het.

Två pela­re – Av natur­li­ga skäl får de ofta stå för mot­sat­ser eller bipo­la­ri­tet: kvinn­ligt och man­ligt, and­ligt och världs­ligt, starkt och svagt, för­nuft och tro, tvång och fri­het, vil­ja och lag o.s.v.

Pas­sa­gen mel­lan två pela­re beteck­nar inträ­det till ett nytt liv, till en annan värld eller till evig­he­ten. Kän­da exem­pel är Her­ak­les sto­der, som vid Gibral­tar mar­ke­ra­de grän­sen till en okänd värld, och pelar­na fram­för Jeru­sa­lems tem­pel (1 Kung 7:15ff, 2 Krön 3:15ff). Salo­mo kal­la­de pelar­na Boas (”I honom är styr­ka”) och Jakin (”Den som ger stad­ga”). De sym­bo­li­se­ra­de världs­lig och and­lig makt, kung och präst, tron och alta­re.

Två pela­re sym­bo­li­se­rar ock­så Livets träd och Kun­ska­pens träd (1 Mos 2:9).

Tre pela­re – Av tre pela­re sym­bo­li­se­rar den mel­lers­ta anting­en jäm­vikt och för­e­nan­de styr­ka eller, som i kab­ba­la, den direk­ta vägen till upp­lys­ning­en eller Kung­a­ri­ket. Där sym­bo­li­se­rar de tre pelar­na vis­dom, styr­ka och fäg­ring. I kris­ten kab­ba­la bety­der den mel­lers­ta pela­ren Kristus. ”Jag är vägen, san­ning­en och livet” (Joh 14:6).

Text: Rune Carls­son

 

Sök inlägg