Det svenska frimureriet i en sakraliserad värld

Ibland beskrivs svenskt fri­mu­re­ri som den sista krist­na bas­ti­o­nen i en allt­mer seku­la­ri­se­rad värld. En sådan beskriv­ning är för­mä­ten och pre­mis­sen kan ifrå­ga­sät­tas. Det gör i vart fall pro­fes­sorn i stats­ve­ten­skap vid Birk­beck Col­lege, Uni­ver­si­ty of Lon­don, Eric Kauf­mann (AXESS, sep­tem­ber 2012). Han får med­håll av Gers­holm Goren­berg, histo­ri­ker och för­fat­ta­re bosatt i Jeru­sa­lem (Pro­spect, sep­tem­ber 2012).

Fler ult­ra­or­to­doxa
Att Sve­ri­ge sedan mit­ten av för­ra sek­let har gått långt mot seku­la­ri­se­ring råder det knap­past någ­ra dela­de mening­ar om. Men, är en sådan ten­dens glo­bal och irre­ver­si­bel? – I Isra­el finns som bekant ult­ra­or­to­doxa judar. Grup­pen kal­las hare­dim och utmärks av att den man­li­ga delen ägnar huvud­de­len av sin tid åt reli­giö­sa stu­di­er och näs­tan ing­et åt att för­sör­ja sig. De gif­ter sig tidigt och får många barn. Grup­pen är till över­vä­gan­de delen fat­tig, arbets­lös och bero­en­de av stöd från res­ten av sam­häl­let. Medan den isra­e­lis­ka befolk­ning­en ökar med 1,7 pro­cent per år, ökar hare­dim med 7 pro­cent årli­gen. En genom­snitt­lig ult­ra­or­to­dox kvin­na föder 6,7 barn, näs­tan tre gång­er så många som and­ra isra­e­lis­ka, judis­ka kvin­nor. De föl­jer åtminsto­ne förs­ta delen av befall­ning­en: ”Var frukt­sam­ma och för­ö­ka er, upp­fyll jor­den och lägg den under er.” (1 Mos 1:28)

Isra­el har haft obli­ga­to­risk värn­plikt för alla män och de fles­ta kvin­nor sedan sta­ten grun­da­des. Reli­giö­sa judis­ka kvin­nor kan slip­pa, lik­som judis­ka män som stu­de­rar reli­gi­on på hel­tid. Män som till­hör hare­dim gör nor­malt det tills de är för gam­la för att tjänst­gö­ra. De blir där­med undan­tag­na. 1948 var grup­pen inte stör­re än högst 400. Enligt färs­ka siff­ror är anta­let nu 70 000. Utveck­ling­en stäl­ler soli­da­ri­tet, jäm­lik­het och säker­het på prov och med­för svår­lös­ta poli­tis­ka, eko­no­mis­ka och demo­kra­tis­ka pro­blem.

Seku­la­ri­se­ring­en på väg att bry­tas
Av oli­ka skäl kan lik­nan­de ten­den­ser ses på and­ra håll, även i Euro­pa. Vis­ser­li­gen gick över 40 pro­cent av befolk­ning­en i Frank­ri­ke, Ita­li­en, Tyskland och Benelux­län­der­na i kyr­kan var­je vec­ka 1970 – ande­len var 1998 bara 22 pro­cent, men tec­ken tyder på att en den­na seku­la­ri­se­ring kan kom­ma att föl­jas av en sakra­li­se­ring.

Euro­pas befolk­ning har bör­jat mins­ka. Den beräk­nas fal­la med 25 mil­jo­ner fram till 2030 och med ytter­li­ga­re 50 mil­jo­ner till 2050. Minsk­ning­en kom­mer att acce­le­re­ra, eftersom fär­re möd­rar leder till fär­re barn, som leder till fär­re möd­rar. I siff­ror­na är beräk­nad invand­ring inräk­nad. Ita­li­en, som gör vad det kan för att begrän­sa invand­ring­en, kom­mer att om hund­ra år bara vara en fjär­de­del så stort som idag. Sam­ti­digt väx­er exem­pel­vis Nige­ri­as befolk­ning. Den beräk­nas inom fyra decen­ni­er ha nått 500 mil­jo­ner. Eti­o­pi­en blir stör­re än Ryss­land inom ett decen­ni­um. År 1900 fanns 2,5 euro­pé­er på var­je afri­kan. 2050 kom­mer det att fin­nas 4 afri­ka­ner för var­je euro­pé. Unga fat­ti­ga, reli­giö­sa migran­ter kom­mer att dras till ett åld­ran­de, rikt, seku­lärt Euro­pa. Med afro-asi­a­tis­ka och lati­na­me­ri­kans­ka invand­ra­re kom­mer reli­gi­o­nen att åter­vän­da till Euro­pa.

Den­na reli­giö­sa åter­komst kom­mer inte att bli kort­li­vad, eftersom reli­gi­on i regel ärvs och eftersom kon­ver­te­ring till and­ra reli­gi­o­ner eller till ate­ism inte är så van­lig, sär­skilt inte i grup­per som kän­ner ett assi­mi­la­tions­tryck och som gär­na behål­ler reli­gi­o­nen som en iden­ti­tets­mar­kör.

Ökad plu­ra­lism
I stä­der som fun­ge­rar som Euro­pas inkörspor­tar är den­na utveck­ling redan verk­lig­het. Anta­let krist­na kyr­ko­be­sök rasa­de med 40 pro­cent i Stor­bri­tan­ni­en mel­lan 1989 och 2005. Under sam­ma tid för­änd­ra­des de näs­tan inte alls i det ”seku­lä­ra” Lon­don. Om man till de akti­va krist­na läg­ger mus­li­mer, sik­her, hin­du­er och and­ra reli­gi­ons­ut­ö­va­re finns det fog för påstå­en­det att seku­la­ri­se­ring­en är bru­ten. Även i Paris ökar anta­let tro­en­de. På mind­re än 50 år har anta­let pro­te­stan­ter ökat från 50 000 till 400 000 tack vare pingst­tro­en­de invand­ra­re från Afri­que Françai­se.

Det hän­der att mus­limsk invand­ring ses som ett hot, men pro­fes­sor Kauf­mann menar att en snabb ned­gång i mus­lims­ka födel­se­tal i Euro­pa och i värl­den kom­mer att sam­ver­ka med en bety­dan­de kris­ten och hin­du­isk invand­ring så att ande­len av den tota­la befolk­ning­en för­blir under, och i vis­sa fall långt under, 20 pro­cent. Enligt hans upp­fatt­ning kom­mer Euro­pa att bli allt­mer plu­ra­lis­tiskt, sam­man­satt av bety­dan­de grup­per av vita krist­na, icke-vita krist­na, mus­li­mer och män­ni­skor av ”annan” reli­gi­on.  Han ser ock­så tec­ken på att from­ma inom många tros­rikt­ning­ar kan för­e­nas för att för­sva­ra reli­gi­o­nen mot utma­ning­en från en pro­fan, kon­su­mis­tisk seku­la­rism. Vati­ka­nen, ame­ri­kans­ka evan­ge­lis­ter, irans­ka mul­lor och sau­di-sun­ni­tis­ka brand­ta­la­re sam­ar­be­ta­de t.ex. för att hej­da FN:s ini­ti­a­tiv 1994 ifrå­ga om famil­je­pla­ne­ring och kvin­nors repro­duk­ti­va rät­tig­he­ter. Där­för kan när­va­ron av ett bety­dan­de antal reli­giö­sa mino­ri­te­ter en dag få den euro­péis­ka högern att fun­de­ra på om inte en upp­vakt­ning av invand­rar­nas ätt­ling­ar skul­le ge bätt­re avkast­ning än att väd­ja till invand­rar­fi­ent­li­ga grup­per för att dri­va moral­kon­ser­va­ti­va frå­gor.

Utveck­ling på lång sikt
Om ett par århund­ra­den kan seku­la­ri­se­ring­en åter kom­ma att öka; genom att invand­ring­en mins­kar och av lik­nan­de anled­ning som reli­gi­o­nen en gång fick ge vika för den veten­skap­li­ga revo­lu­tio­nen och upp­lys­nings­idéer­na. Seku­la­ris­men kom­mer för­mod­li­gen till slut att beseg­ra alla reli­giö­sa grup­per utom fun­da­men­ta­lis­ter­na, som är immu­na mot såda­na loc­kel­ser. Utma­ning­en för majo­ri­te­ten i sam­häl­let, och för svens­ka fri­mu­ra­re, kom­mer då att bli annorlun­da än idag; kanske lik­nan­de den som Isra­el redan står inför. Det sam­la­de tryc­ket från fun­da­men­ta­lis­ter, som för­e­nas i ett för­akt för fien­den, den seku­lä­ra libe­ra­lis­men, mås­te han­te­ras.
Fri­mu­ra­re kom­mer säker­li­gen inte att säl­la sig till fun­da­men­ta­lis­ter­na. De kom­mer för­hopp­nings­vis att för­bli trog­na sina grund­läg­gan­de vär­de­ring­ar. Det kan då vara värt att min­nas att fri­mu­re­ri­et en gång upp­stod i Eng­land och Skott­land, del­vis som en reak­tion mot kyr­kans mak­tan­språk. Vol­tai­re, som blev fri­mu­ra­re en kort tid innan han dog, före­ställ­de sig veten­skap, för­nuft och utbild­ning som ett lös­nings­me­del för vid­ske­pel­sen. ”Kros­sa den skänd­li­ga!” var Vol­taires dom över den katols­ka kyr­kans rätt­sö­ver­grepp. I Sve­ri­ge utveck­la­des fri­mu­re­ri­et på kris­ten grund under led­ning av kung­a­hu­set och i skug­gan av den repres­si­va reli­gi­ons­stad­gan 1735 och kon­ven­ti­kel­pla­ka­tet, vil­ket inte avskaf­fa­des för­rän omkring 1860. Full reli­gi­ons­fri­het inför­des i Sve­ri­ge först 1951, tre år efter att FN antog sin dekla­ra­tion om de mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na. Dess arti­kel 18 hand­lar om tan­ke­fri­het, sam­vets­fri­het och reli­gi­ons­fri­het. Sedan dess har Fri­mu­raror­dens bero­en­de av kyr­kan mins­kat. Fort­fa­ran­de gäl­ler dock den krist­na grun­den och där finns vär­de­ful­la per­so­nalu­ni­o­ner genom and­li­ga med­lem­mar i Orden. Natur­ligt­vis är det Svens­ka kyr­kan och and­ra krist­na sam­fund som utgör de vik­ti­gas­te bas­ti­o­ner­na för kris­ten­do­men, inte Fri­mu­raror­den.

Text: Rune Carls­son

Sök inlägg