En frimurares mål

En eftertänksam läsning av första kapitlet av Ordens allmänna lagar (OAL), det som handlar om Ordens grundvalar, väcker en del frågor. Vad är den egentliga innebörden av formuleringarna? Texten står för sig själv, men den som söker mera djuplodande svar kan börja med att jämföra texten med motsvarande formuleringar hos föregångare till den så kallade Svenska riten.

Det brukar sägas att Svenska frimurarorden verkar inom ett unikt system, som är sammanhållet inom sina tio (elva) grader. Men ändå kan det påstås vara eklektiskt, det vill säga har hämtat idéer från flera olika håll. Greve Axel Wrede Sparre förde frimureriet till Sverige 1735. Han hade några år dessförinnan recipierat i Paris i en loge som hämtat sina idéer från England och Skottland. Vårt Johannesfrimureri har därför likheter med the Craft, som fick sin första storloge i London 1717. Senare under 1700-talet hämtade Carl Friedrich Eckleff, hertig Carl och andra svenska frimurare intryck från kontinentala så kallade höggradssystem, vilka fick ligga till grund för vårt Andreas- och Kapitelfrimureri.

Grundvalarna i OAL gäller naturligtvis Ordens verksamhet i sin helhet, men av någon anledning tycks de vara formulerade i första hand för Johannesfrimureriet. En indikation är användningen i första paragrafen av begreppet hela världens Trefalt Store Byggmästare. Det är särskilt relevant sett mot Johannesgradernas ritualer, däremot knappast för Kapitelgraderna. Intrycket förstärks av att the Craft använder ett liknande begrepp, the Great Architect of the Universe.

Ett stycke i paragraf tre pekar mot Kapitelgraderna: ”Orden vilar på kristen grund. Medlemskap förutsätter därför kristen tro”. Bortsett från dessa två meningar är budskapet i OAL:s första kapitel inte särskilt kristet, vilket ytterligare förstärker intrycket av att det förmedlar traditioner från the Craft, som brukar kallas deistiskt.

Deism kan beskrivas som föreställningen om en Gud, som skapade världen, men som därefter inte ingriper i den. Benämningen G.A.O.T.U. är ett uttryck för en sådan gudssyn. Men i övrigt är beskrivningen missvisande för the Craft. UGLE välkomnar såväl kristna som judar och muslimer. Troende av dessa religioner ser Kristus, Jahve respektive Allah som påverkbara av bön och som starkt ingripande i livet.

Bakgrunden är formuleringar i de så kallade Anderson’s Constitutions från 1723, bearbetade 1734: “A Mason is obliged by his Tenure, to obey the moral Law; and if he rightly understands the Art, he will never be a stupid Atheist nor an irreligious Libertine. But though in ancient Times Masons were charged in every Country to be of the Religion of that Country or Nation, whatever it was, yet it is now thought more expedient only to oblige them to that Religion in which all Men agree, leaving their particular Opinions to themselves; that is, to be good Men and true, or Men of Honour and Honesty, by whatever Denominations or Persuasions they may be distinguished.”

Den religion som sägs ha gällt in ancient times syftar på principer som lades fast vid religionsfreden i Augsburg 1555: “Cuius regio, eius religio”, det vill säga furstens religion bestämde vilken (kristen) religion hans undersåtar skulle ha. Redan 1534 hade Henrik VIII brutit med påven. Därefter följde mer än 100 år av religiös turbulens i England. En begränsad religionsfrihet infördes 1689. Det blev då tillåtet att tillhöra valfritt trossamfund, utom den romersk-katolska kyrkan eller unitaristiska trossamfund. (Unitarismen avvisar helt läran om treenigheten.) Lagen gav utrymme för en ny utveckling inom the Craft. Tro på ett Högsta väsen, inte på en viss religion, kom att bli villkor för medlemskap.

Enligt OAL Första kapitlet 1 § skall målet för medlemmarna vara att nå en närmare förening med sitt första upphov, hela världens Trefalt Store Byggmästare. Finns någon liknande målformulering hos United Grand Lodge of England? Den nu verkande engelska storlogen grundades 1813 genom sammanslagning av två storloger, varav en var den som antog Anderson’s Constitutions. UGLE vårdar därför dess traditioner. Den nu gällande Book of Constitutions finns att läsa på UGLE:s hemsida under fliken ABOUT US. Jag har inte funnit någon direkt motsvarighet till våra mål där, men dokumentet inleds med ett antal förmaningar, som en ny Ordförande Mästare måste förbinda sig att följa innan han får installera sig. En av punkterna lyder: ”You agree to promote the general good of Society, to cultivate the Social Virtues, and to propagate the knowledge of the Mystic Art as far as your influence and ability can extend.”

Jag får en känsla av att UGLE ser sig som en del av samhället och på medlemmarna som från början gudfruktiga, ärliga och redbara män. Någon ambition att ändra på någondera kan jag inte se i konstitutionen. I ett uttalande 1938, bekräftat 1949, deklarerar Storlogen, att Frimureriet endast kan bevara sitt oberoende genom att inte uttala sig i politiska eller teologiska frågor. Vår Ordens ändamålsparagraf uttrycker däremot ett högre, främst religiöst, syfte. Det är heller inte ovanligt att recipiender uppger en önskan om personlig utveckling, som anledning till att de söker sig till Orden. Så ser ambitionerna ut i teorin. Hur de är i praktiken överlåter jag åt läsaren att bedöma.

Uttrycket Mystic Art har likheter med ett vi brukar använda, Den konungsliga konsten. Jag har alltid trott att det är en omskrivning av den ädla vetenskapen att öva dygden och kuva lasten som nämns i paragraf ett – främst då dess praktiska aspekter. Efter senaste översyn av OAL har konsten nu definierats, vilket tidigare versioner inte gjorde. Paragraf tre inleds med en hänvisning till Visheten och en redovisning av Ordens sju hörnstenar. Därefter ges den nya definitionen: ”Rätta kunskapen om förvärvandet och utövandet av dessa egenskaper (beskrivna i hörnstenarna) utgör målet för alla frimurares arbete, vilket av Ordens stiftare blivit kallat den Konungsliga Konsten.” Målet för alla frimurares arbete sägs alltså nu vara den rätta kunskapen om egenskaper enligt § 3. Men målet har ju som sig bör redan beskrivits i § 1! Innebär då § 3 en motsägelse eller är det en tolkning? Definitionen kan dessutom uppfattas som gnostisk, vilket bidrar till en viss oklarhet i budskapet.

Gnosticism är olika mångtusenåriga, mystiska, andliga idéströmningar. Namnet kan härledas fån grekiska gnosis – ’kunskap’. I kristen version frodades den omkring 100-talet e.Kr., men bekämpades som irrläror av flera kyrkofäder.

Jag har aldrig uppfattat svensk frimureri som vare sig deistiskt eller gnostiskt. Varifrån kommer då intrycket av att OAL har sådana drag? Jo, jag skulle tro att det beror på traditionens tyngd. Frimureri i vår mening uppstod på de brittiska öarna omkring sekelskiftet 1600. Det tog då upp traditioner och symboler från medeltida katedralbyggare. Bland traditionerna fanns såväl kristen tro som omsorg om yrkets hemligheter och ett socialt omhändertagande. Detta frimureri blev i början av 1700-talet ”deistiskt” och fördes via Frankrike till Sverige, där det återigen blev kristet. På vägen har det förstås påverkats av Upplysningens och andra idéer, inte minst av tidens religiösa strömningar. Genom intryck från kontinentala höggradssystem har det kristna innehållet förstärks, men samtidigt har element av mysticism, kabbala och riddarromantik tillförts. Ordensledningen har i sin översyn av OAL haft att hantera dessa ibland motstridiga influenser, men framförallt att vårda traditionerna.

Möjligen formulerades något slags föregångare till OAL redan när Stora Landslogen grundades 1759. Då fanns bara fristående Johannes- och Andreasloger. Kapitelfrimureriet infördes senare, med början på 1760-talet. Hertig Karl fastställde 1794 en Fundamental Constitution för Orden. Redan där fanns nästan samma formuleringar som i Kapitel 1 paragraf 1 av den OAL, som han sedan fastställde år 1800, samtidigt med ritualerna för den Svenska riten. Att formuleringarna i OAL föregick dem i ritualerna bekräftas av att Wilhelm Tornérhjelm föreslog en helt ny och unik utformning av Första gradens ritual. Han utgick från formuleringar i Andra kapitlet av OAL, En frimurares plikter. Temat utvecklas i grad IV/V.

Vid sidan av OAL:s och ritualernas skriftliga tradition finns en värdefull muntlig tradition, som förs vidare från generation till generation. Därtill kommer enskilda medlemmars tolkning av ritualerna utifrån egna erfarenheter. Dessa tillsammans kan nog sägas utgöra grunden för frimureriets lockelse och styrka – och någonstans där lär målet för en frimurares strävanden kunna sökas, om nu någon för egen del skulle vilja formulera det på annat sätt än OAL gör.

Rune Carlsson