Tro och vetande


Vad är det som får nya bröder att söka sig till vår Orden – och vad är det som får så många att stanna kvar inom brödrakretsen decennium efter decennium?

Svaren är förstås många och individuella, och det kan ju i sig ses som ett slags övergripande svar. Jag antar att de flesta svar har något med våra ritualer att göra. De har betydelse på åtminstone tre sätt. De är grunden för vår verksamhet, de talar om konstruktörernas idévärld och de ger oss anledning att fundera över om och hur deras idéer är, eller kan bli, relevanta för oss idag

En jämförelse med engelska förhållanden ger perspektiv på ritualernas betydelse. Den Engelska Storlogen (UGLE) tycks inte lägga sig särskilt mycket i hur dess loger tillämpar sina ritualer – inte ens vilka ritualer de använder. Det kan vara en kvardröjande effekt av svårigheterna att ena stridande viljor när två konkurrerande storloger 1813 slogs ihop till UGLE. En hel del av ritualer, regalier och annat standardiserades då, men mycket lämnades åt lokala initiativ. Huvudsaken är fortfarande, att de grundläggande reglerna och andan i the Book of Constitutions efterlevs. De reglerna formulerades ursprungligen några år efter att den första storlogen grundades för 300 år sedan.

Om denna syn på lokalt ansvar, skulle omsättas till svenska förhållanden, kunde man tänka sig att en Visitator mera skulle ägna sig åt att granska hur lokala ämbetsmän lyckas förmedla Ordens grundläggande idéer, mindre åt hur de centralt fastställda ritualerna följs. Men det skulle inte vara lätt! Enligt Ordens allmänna lagar (OAL) skall Ordens kunskaper meddelas genom historiska underrättelser och moraliska lärdomar samt legender, allegorier och symboler. Enligt en annan vedertagen princip har vi frihet att tolka dessa.

Går det att kontrollera fritt tolkade lärdomar? I den allmänna världen omtolkas historiska underrättelser och moraliska lärdomar hela tiden. Hos oss presenteras ständigt nya tolkningsförslag för symboler och allegorier. Ligger Ordens ideologi i ritualens formuleringar eller i vilka slutsatser bröderna drar av hur ritualen gestaltas i kapitel, loger och brödraföreningar? Både och skulle jag tro! Våra ritualer ligger fast, men hur de skall tolkas kan och bör diskuteras. Vårt vetande är inte hugget i sten.

Innebär det att formerna är viktigare än innehållet? Nej, naturligtvis inte – åtminstone inte för den som anser sig tillhöra en idéburen organisation! Men oförändrade ritualer, det vill säga kända utgångspunkter, kan göra det lättare, att genom reflektion och diskussion nå fram till innehållet. Helhetsupplevelsen av hur ritualerna gestaltas, och hur de kommenteras i tal och föredrag, gör förhoppningsvis att vi når fram till innehållet.

För att fortsätta med engelska jämförelser; om våra tre första grader liknar sina engelska motsvarigheter, kan man säga att de handlar om enskilda dygder i första graden, dygdernas tillämpning i den andra graden och om föredömets betydelse i den tredje. Sättet att förmedla dessa lärdomar är i huvudsak genom känslan i första, förnuftet i andra och tron i tredje graden. Någon likhet har väl det upplägget med vårt, men jag har ingen aning om våra ritualkonstruktörer tänkte i sådana banor.

Känsla, förnuft och tro är väl till stor del vad vårt själsliv handlar om. På ett allmänt frimureriskt plan får de betydelse genom att varje recipiend upplever sin nya grad, inte bara den första, huvudsakligen med känslan. När han nått en bit på vägen kan han studera innehållet med hjälp av förnuftet, vilket gäller alla grader, inte bara den andra. En förutsättning för att han blir kvar i brödraskapet är att han tror på systemet och att han får utbyte av det. Gemenskapen bröder emellan är då en viktig del.

För egen del har jag efterhand fått störst behållning av tankeutbyte med andra bröder och ett ganska planlöst studium av etik och religion hos olika författare och filosofer, som har något att säga om hur vi bör leva. Det är till stor del mina upplevelser av ritualerna som har lett till det intresset. Jag är förmodligen inte ensam om att se ritualernas största värde i att de pekar utåt, inte bara inåt mot sig själva. Med det menar jag, att det kan ha ett historiskt intresse att studera hur de som konstruerade våra ritualer tänkte, men ännu intressantare är det att dra slutsatser om vad ritualerna har att säga oss idag.

Rune Carlsson