Grunden granskad

Det är ett välkänt faktum att Frimurarorden vilar på kristen grund. Ordens allmänna lagar (OAL) utvecklar vad det innebär. En så väsentlig fråga förtjänar naturligtvis en närmare reflektion. Ordens högsta ledning har gjort det under sin nyligen gjorda översyn av OAL. Bland annat har formuleringen, att medlemskap förutsätter ”kristen bekännelse” ansetts kunna missförstås och har ersatts av att medlemskap förutsätter ”kristen tro”.

Tanken är förstås att denna reflektion skall fortsätta bland medlemmarna och därigenom påverka verksamheten. Men vad innebär egentligen begreppet ”kristen grund? Ordens hemsida har ett avsnitt ”Frimureri på kristen grund”. Det avslutas med orden: ”Genom sin verksamhet vill Orden medverka till personlig utveckling, människokärlek och brödragemenskap.”

OAL ger ett mera formellt besked om hur de på hemsidan formulerade målen skall kunna nås. Som jag läser lagarna ligger svaret inom ett spann från formuleringar som: ”Frimurarorden har sitt upphov i ett gille eller samfund som är instiftat till Guds, den Allra Högstes, ära”, till: ”(En frimurare) skall visa vördnad för Guds sanna och uppenbarade ord i den Heliga skrift, vara nitisk i bön och bevista gudstjänster.” Den förstnämnda kan antyda att Orden, utan att vara en kyrka, har ett kyrkligt uppdrag (med något oklart ursprung). Den sistnämnda, att Orden förvaltar ett kulturellt arv och visar respekt för kristendomen. Att sprida evangelium överlåts därmed huvudsakligen åt kyrkan, där den rätta kompetensen finns.

Den rätta tolkningen av begreppet ”kristen grund” har säkerligen skiftat genom åren. När ritualerna växte fram under andra hälften av 1700-talet, och sedan fastställdes år 1800, var den religiösa repressionen svår i Sverige. Bland annat gällde Konventikelplakatet, som förbjöd alla religiösa sammankomster som inte stod under prästerlig ledning eller var ren husandakt. Dess främsta syfte var att förhindra spridning av irrläror. Kyrkan höll därför, med hjälp av statsmakterna, församlingarna under Herrans tukt och förmaning.

Det skulle vara intressant att veta hur en talman formulerade sig i början av 1800 talet. Begränsades han av Konventikelplakatets regler? Det berodde förstås på om han var av det andliga ståndet eller inte. I en jubileumsskrift över S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren redovisas alla ämbetsmäns yrken fram till år 2000. För talmännens del såg det under 1800-talet ut som följer. Den förste, 1800 till 1804, var hovpredikant S F Wibohm. Därefter följde ytterligare en hovpredikant, fem prostar, en lektor, 1875 till 1893 (vid det laget hade konventikelplakatet upphävts), två med.dr., en apotekare och en direktör. Under DMP:s första 100 år fanns sålunda inga hinder för kristen förkunnelse i samband med loge, vilket det ju fortfarande inte gör. Frågan kvarstår hur dominerande den bör och kan vara idag.

Den frågan är berättigad, särskilt i arbetsgraderna. De graderna vilar förvisso också på kristen grund, men ritualerna hämtar sitt stoff huvudsakligen från Gamla testamentet, vilket inte i första hand manar till en kristen tolkning. Har OAL då något mer att säga om den kristna grunden?

I första kapitel § 3 i OAL nämns Visheten som grund för Ordens sju hörnstenar:
1. religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste
2. dygden
3. kärleken till nästan, varav barmhärtigheten är en följd
4. enigheten i utövning av åtagna plikter
5. tystlåtenheten
6. arbetsamheten och
7. ståndaktigheten.

Den första hörnstenen beskrivs som att religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste har varit Ordens upphov. Därefter kommenteras i korthet övriga hörnstenar. Som avslutning ges en ny definition till ett ofta använt uttryck: ”Rätta kunskapen om förvärvandet och utövandet av dessa egenskaper utgör målet för alla frimurares arbete, vilket av Ordens stiftare blivit kallat den Konungsliga Konsten.”

Så vitt jag kan förstå är detta en utmärkt beskrivning av vad som i våra sammanhang menas med kristen grund. Vi skall visa respekt för och vara fria att söka den kristna tron, men liksom kyrkan numera skall vi visa respekt även för andra trosriktningar. Det gick inte år 1800, men med dagens religionsyn torde första hörnstenen medge en sådan tolerans.

Någon skulle kanske vilja omformulera några av de följande hörnstenarna för att göra listan etiskt mera tydlig eller allmängiltig, men just de i OAL förtecknade är förankrade i ritualerna, vilket inte minst gäller i arbetsgraderna! Huruvida vi närmar oss målet, kan alltså bero på hur vi tolkar ritualerna och hur vi arbetar med att förvärva och utöva egenskaperna.

Rune Carlsson