Upplysning och religion

Blasieholmen en vinterdag omkring år 1700. I bildens ligger det Bååtska palatset, som sedan 1877  är Svenska Frimurarordens stamhus. Detalj ur målning utförd av okänd konstnär. Bild: Bukowskis.


Frimureri upphör inte att överraska. Det har många bottnar och kan betraktas med olika perspektiv. Jag lär inte komma fram till något slutligt svar på vad frimureri är och vad det innebär att vara frimurare, men har ändå stor behållning av det på vägen.

Senast ett nytt perspektiv öppnade sig var när jag läste debattskriften: ”Kunskapssynen och pedagogiken”. Professorn i nationalekonomi, Magnus Henrekson, är redaktör. Skriften vänder sig mot en påstått postmodern kunskapssyn i den svenska skolan.

Ett kapitel är skrivet av doktoranden Ingrid Wållgren vid avdelningen för idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet. Hon beskriver postmodernism, som började uppmärksammas för 50 år sedan, som en reaktion mot den modernism och upplysning som haft så stor betydelse för den västerländska kulturens utveckling: ”Utmärkande för upplysningen var tron på ett universellt mänskligt förnuft, tolerans, kritik av religiös dogmatism och kritik mot auktoritetstro. Framträdande var också tron på att vetenskapen gör framsteg mot alltmer sann kunskap om universum.”

Dessa idéer uppstod omkring sekelskiftet 1600 och innehöll alltså en tro på att fria och förnuftiga människor själva kan lära känna och påverka verkligheten. Den vetenskapliga metoden föddes, och den utvecklades kraftigt under de följande seklen. Skriften handlar om hur sådana idéer har påverkat kunskapssynen i tidigare skolsystem. Författarna anser att den under senare decennier har raserats av postmodernism och kunskapsrelativism. Det är intressanta iakttagelser. Kan de kopplas också till frimureriska idéer?

Ingen kan påstå att Frimureriet har anfäktats av postmodernism. Däremot är det ju en del av den traditionella västerländska kulturen och borde då präglas av förnuft, tolerans och kritik mot dogmatism och auktoritetstro. Ordens officiella ideologi redovisas i de två första kapitlen av Ordens allmänna lagar. Inofficiellt sitter den i väggarna. Vilka delar jag tänker kommentera framgår av rubriken. Båda kan vi läsa om på Ordens hemsida, d.v.s. att Orden vilar på kristen grund och präglas av upplysningstidens idéer om tolerans, jämlikhet och individens frihet. Hur det är idag vet vi, men hur var det år 1800 när våra ritualer tillkom?

En idéhistorisk tillbakablick borde kunna ge svar på frågan. Låt oss börja med England där craft masonry uppstod omkring 1600, det vill säga samtidigt med att frihetsidealen gjorde sig gällande. När Henrik VIII bröt mot den katolska kyrkan inleddes en turbulent period. Katolsk och protestantisk dominans växlade tills Elisabeth I, som regerade till 1603, införde den Anglikanska kyrkan, som är en kompromiss med katolsk liturgi och protestantisk lära. Skottland blev presbyteriansk och Irland huvudsakligen fortsatt katolsk.

Utvecklingen var likartad i Sverige. Gustav Vasa bröt med påven 1527, men det dröjde till 1593 och Uppsala möte innan Sverige slutligen blev protestantiskt. Svenska kyrkan hänvisar fortfarande till dess beslut för att definiera sin tro. Sista spiken blev slaget vid Stångebro 1598, när hertig Karl (Karl IX) besegrade den katolske Sigismund, som tvingades dra sig tillbaka till Polen.

När det engelska frimureriet fick en fastare organisation blev The Book of Constitutions den ideologiska grunden. Första upplagan gavs ut 1723. Där smältes medeltida traditioner samman med upplysningsidéerna. Kristendomen finns kvar som en kulturell bakgrund, men i övrigt förordas inte där någon särskild religion, bara en tro på ett högsta väsen. Istället ingår ett allmänt etiskt budskap i rituella instruktioner och förklaringar.

Frimureriet i England höll på att bli förbjudet genom Unlawful Societies Act 1799. Med knapp nöd lyckades logerna överleva, men lagen påskyndade sannolikt sammanslagningen av två konkurrerande storloger till United Grand Lodge of England 1813. Troligen tvingades också denna till en relativt stor öppenhet om organisation och ritualer för att visa att frimureriet inte närde några revolutionära ambitioner. Förekommande kritik mot kyrkans maktanspråk tycks däremot inte ha setts som något problem.

I Sverige var det annorlunda. Upplysningen var inte särskilt framträdande här. På kontinenten upphörde den med franska revolutionen 1789. Den svenska motsvarigheten var Frihetstiden från Karl XII:s död 1718, fram till Gustav III:s statskupp och 1772 års regeringsform. Frihetstiden präglades av adelns frihet gentemot kungamakten. Med Förenings- och säkerhetsakten 1789 uppstod det gustavianska enväldet vilket varade till 1809.

Om Sverige hade någon upplysningstid, var en av dess talespersoner Johan Henric Kellgren. Han och annan svensk intelligentia läste Voltaire och andra upplysningsfilosofer. De var väl insatta i tidens idéer. En ofta citerad rad av hans satiriska diktning är: ”Man äger ej snille för det man är galen” (1787). Han vände sig mot överhetens fäbless för ordensväsende, särskilt swedenborgare, rosenkreutzare och kabbalister, och varnade vanligt folk att följa dess exempel.

Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, skriver en essä i Lychnos 2018 om tanken att människans frihet och möjliga herravälde över tillvaron når sin kulmen under upplysningstiden. Den hade ett trefaldigt frigörelseprogram: att befria människorna från inrotade fördomar, från enväldiga tyranner och från naturens förödande krafter. Frågan om människan har en fri vilja var ett centralt tema. Azars slutsats är, att när ingen längre har rätt att härska över någon annan, återstår bara överenskommelsen, som grunden för varje legitim myndighet bland människor (Rousseau, Om samhällsfördraget, 1762).

Som bekant fördes frimureriet till Sverige från Frankrike 1735. Samhället präglades då av Kyrkolagen 1686, Konventikelplakatet 1726, Strafflagen 1734 och Religionsstadgan 1735. De reglerade hårt alla svenska medborgares religiositet. Någon dogmkritik eller brister i auktoritetstro accepterades inte. Några lättnader kom med 1809 års Regeringsform, men de flesta inskränkningarna i religionsfriheten gällde långt in på 1800-talet.

De ritualer som fastställdes år 1800 ifrågasatte naturligtvis inte gällande lagar, men de påverkades av pietistiska strömningar, en begynnande romantik, som avlöste upplysningstiden, och även av ledande frimurares intresse för herrnhutism. Där fanns också en del mystiska inslag. Svenskt frimureri vilar på kristen grund. Då var det av nödvändighet, men idag, när kyrkan inte längre har någon makt, behöver den inte ifrågasättas. Nu kan hon fritt lösa sin uppgift, att förkunna evangelium och befrielse för dem som söker henne, inte, som hon en gång gjorde, sätta bojor på människorna.

De frimureriska ritualerna i Sverige blir då mera kommentarer till den kristna läran, stödda av symboler och allegorier. I England förmedlar frimureriet ett eget idéinnehåll genom ritualbundna förklaringar och instruktioner. Hos oss förmedlas förstås också etiska och existentiella idéer, med eller utan religiösa inslag, men då i huvudsak genom fristående tal och föredrag i anslutning till ritualerna.

För att förstå den så kallade Svenska riten, måste vi acceptera att den består av tre delar. Idéerna har hämtats från olika håll. Riten är visserligen sammanhängande genom tio grader och har korsreferenser mellan graderna, men till innehåll och gestaltning är det stor skillnad mellan Johannes-, Andreas- och Kapitelfrimureriet. De olika gradernas skilda karaktär, de många tolkningsmöjligheterna, traditionerna och inte minst gemenskapen bröder emellan, kan förklara att intresset för frimureriet står sig genom tiderna. Vår tolkningsfrihet gör också, att den grund som lades för över 200 år sedan, möjligen kan användas för delvis andra byggen än konstruktörerna då kunde tänka sig.

Rune Carlsson