Burnsafton 2018 med whiskysås och säckpipa

Patrik Larsson berättade om brödernas skotska resa.JO, det är faktiskt en bild av Burns på skärmen som lär visa hur han egentligen såg ut.Foto:Jörgen Moldvik.
Patrik Larsson berättade om brödernas skotska resa. Jo, det är faktiskt en bild av Burns på skärmen som lär visa hur han egentligen såg ut. Foto:Jörgen Moldvik.

 Skotsk säckpipa, lustmord på en haggis, fantastisk whiskysås och en efterrätt som väckte frågor! Det var Burnsaftonen 2018 hos Den Gyllene Cirkeln i Linköping.

Över 80-talet bröder samlats i matsalen. Somliga i kilt, somliga i kostym. Broder Hans-Erik Lundin var en av dem som valt skotsk klädsel eftersom han bar på ett av de tillbehör som en riktig Burns-afton inte kan undvara, en skotsk säckpipa.

Dialogresa
Bröderna fick först sig till livs en bildillustrerad dialog, mellan undertecknad och broder Patrik Larsson, assisterad av Jörgen Moldvik, om de nio bröder från Linköping som i höstas följde Robert Burns fotspår och gick på den loge där Robert Burns var deputerad mästare, Tarbolton S:t James No 135.
Dialogen omfattade även Tam O’ Shanter, den Burnsfigur som red förbi spökkyrkan i Burns födelseby Alloway och jagades av häxor på bron över floden Doon. Så därför reciterades också Tam O´ Shanter på svenska. Bo Ingelberg, vid pianot, bjöd på skotsk musik emellan middagens olika inslag och berättade också en del om Burns insats för skotsk musik.

Attack med engagemang
På bordet vid en Burnsmiddag skall stå en  ”Cock a leekie”, kycklingsoppa med lök och förstås den oumbärliga haggisen.
Den senare traditionsenligt inburen av Den Gyllene Cirkelns ordförande mästare Johan Sowa och därefter vederbörligen ”knivmördad” och uppsprättad med stort engagemang av densamme.

attackerade föredömligt haggisen. Foto:Håkan Wasén
Den Gyllene Gripens OM Johan Sowa attackerade föredömligt haggisen. Foto:Håkan Wasén

Whiskysås
En nyhet i år var den fantastiska whiskysåsen därtill, lagad av motalabrodern Ulf Karlsson. Den gick åt som smör i solsken.
– Jag måste laga ännu mer sås nästa år, sade Ulf efteråt.

Andreas Odhage höll talet ”Till barden” och hyllade Burns för att han än idag ger inspiration till tusentals människor över hela jorden.

Årets efterrätt, en välsmakande Tipsy Laird, hade även den lagats av Ulf Karlsson. God mumsig men en efterrätt som väckte frågor.
Det skall ju vara sockerkaka, hallon, vaniljkräm och banan!
Var och hur kom banan in, hade man bananodling i Skottland? mumlade någon. Frågan förblev obesvarad.

Ulf Karlsson lagade både Tipsy laird och höll ett vackert "vasst "tal till kvinnorna. Foto: Håkan Wasén
Ulf Karlsson lagade både Tipsy laird och höll ett vackert ”vasst ”tal till kvinnorna. Foto: Håkan Wasén

Vasst tal
Ulf Karlsson talade även till ”The Lassies”, kvinnorna.  Ett underfundigt tal där han höll blommande men vassa  tistlar i handen och berättade en version om varför tisteln är den skotska nationalblomman. (Se fotnot.)

Han jämförde också tistlarna med kvinnorna. Vackra att se på, härliga att vara med men man får inte trampa på dem för då kan det göra ont.Så avslutades kvällen med Auld Lang Syne, en gammal skotsk sång som Robert Burns blev den förste att teckna ned 1788.

Nöjd OM
– Jag är mycket nöjd med kvällen, sade Johan Sowa efteråt.
– Stämningen har varit så fin och det har pratats och skrattats så mycket ikväll.

Text: Håkan Wasén

Foto:Jörgen Moldvik och Håkan Wasén

Fotnot: En av förklaringarna till varför tisteln är Skottlands blomma är denna. En skotsk armé låg en natt och sov när engelsmännen försökte att  smyga sig på dem. För att kunna smyga tyst hade engelsmännen tagit av sig stövlarna men när de nalkades de sovande skottarna trampade de på tistlarna intill skottarnas läger och skriken av smärta väckte skottarna.Tack vare tistlarna kunde skottarna slå tillbaka anfallet.