En slags julbetraktelse

Julkrubba
Redan tidigt i frimureriets utveckling i England började ”illegitima” loger kallas Johannesloger. Jag känner inte närmare till bakgrunden, men ser seden som något paradoxal. Man kan tycka att ”riktiga” loger inom the Craft hade goda skäl att kalla sig själva Johannesloger. Den första storlogen grundades som bekant år 1717 på Johannes döpares dag vid midsommar. Högtidsdagen firades på Johannes evangelistens dag vid jul.

Kan det vara så att det svenska frimureriets tre första grader av tradition kallas Johannesfrimureri för att markera sin självständighet gentemot the Craft? Vårt frimureri skiljer sig ju från the Craft genom sin kristna grund och genom att ha flera grader, utöver de tre första, i ett sammanhängande system.

För denna kristna grund har naturligtvis Evangeliet enlig Johannes stor betydelse. Det klassiska julevangeliet är Lukas kap. 2 v. 1-20, men även Johannesevangeliet kan sägas ha en julkoppling. Dess inledning har överskriften Ordet blev människa:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. – – – Och Ordet blev människa och bodde bland oss – – -.

Om vi utgår ifrån att Ordet är en omskrivning av Jesus Kristus, är alltså beskedet att Kristus fanns redan i begynnelsen. Att han sedan föddes som människa, korsfästes, dog och begravdes, för att sedan uppstå från de döda, ingår i den kristna bekännelsen. Bland Svenska kyrkans bekännelseskrifter finns tre trosbekännelser: den apostoliska, den nicenska och den athanasianska. Den tredje av dessa används sällan, men där beskrivs treenighetens begynnelse och hur delarna förhåller sig till varandra:

– – –
Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena – icke gjord eller skapad – utan född. Den Helige Ande är av Fadern och Sonen (filioque
på latin) – icke gjord eller skapad eller född – utan utgående.
– – –

Denna trosbekännelse används eller har använts på olika sätt av romersk-katolska, anglikanska och lutherska bekännare, men inte av reformerta kyrkor. Bekännelsen pekar, genom att ordet filioque finns med eller utesluts, på en oenighet i trosfrågor mellan västkyrkor och ortodoxa östkyrkor. De senare anser att Den Helige Ande utgår enbart av Fadern, inte av Sonen, medan de i väst anser att Anden utgår av båda. Detta nämnt för att peka på att begreppet ”kristen grund” knappast är entydigt.

Prologens ”Ordet” är översatt från grekiska Logos. I tidig kristen tradition sågs Logos som en mellanhand mellan Gud och Världen – som det skapande Ordet (Gud säger: ”Varde ljus!”) och samtidigt som det ord som uppenbarar Gud (Evangelium). Denna dubbeltydighet gjorde att den kristna religionen också kunde uppfattas som en filosofi.

I den grekiska filosofin kunde Logos beteckna såväl ”ord” och ”resonemang” som ”förnuft”. När Johannesprologen identifierar Kristus som den eviga Logos och Guds son, blev kristendomen lik den antika filosofin. Båda strävar efter vishet. Filosofer talade om sophia eller logos. Johannesevangeliet talar om sanning och ljus, vilket väl kan uppfattas som samma sak. Därmed uppstår en likhet mellan kristendomen, filosofin och frimureriet. Alla riktningarna torde vara överens om att vishet är för gudarna, något vi kan eftersträva, men aldrig lär nå.

Frimureriet är ingen religion, inte heller någon filosofi, men det ger möjlighet till förkovran genom reflektion och samtal om etik och existentiella frågor.

Ytterligare en likhet mellan den tidiga kristendomen och den antika filosofin var att båda, utöver att de hade viktiga budskap, samtidigt förverkligades i efterföljarnas sätt att leva. Måhända är det likadant med frimureriet. Vi kan bli frimurare genom att leva som frimurare! Vi får själva definiera vad det innebär att vara frimurare – och vi har ett eget ansvar, att leva upp till den innebörden.

Rune Carlsson