Gudsbevis

Anselm av Canterbury


Anselm av Canterbury
fick sitt tillnamn som ärkebiskop av Canterbury från 1093 till 1109. En av hans efterträdare, Thomas Becket, mördades i katedralen år 1170. Den händelsen påstås ibland ha inspirerat till den så kallade Hiramlegenden, som uppstod i engelskt frimureri omkring 1730, men detta sagt bara i förbigående. Ärendet är här istället att, om möjligt, förklara hur Anselm såg på Guds existens.

Anselm tillhörde Benediktinerorden och var skolastiker, det vill säga han hörde till en dominerande skola inom filosofi och teologi under högmedeltiden, som lade stor vikt vid diskussioner och disputationer om metafysik, semantik och logik. Anselm ansåg sig ha bevisat Guds existens a priori, det vill säga att han gjort det oberoende av sinnesintryck eller erfarenheter. Sedan Emmanuel Kants tid i slutet av 1700-talet kallas Anselms resonemang för Det ontologiska gudsbeviset (av ontologi – I om det varandes väsen, det vill säga, bevis enligt vilket man från Guds egenskaper sluter sig till hans existens). Kant, som hade stort inflytande när vår Ordens allmänna lagar formulerades, höll inte med Anselm, men han postulerade Guds existens, en fri vilja och evigt liv. Därför borde det vara intressant för en frimurare att ta del av Anselms tankar.

Beviset finns i skriften Proslogion, som gavs ut omkring 1078. Den ursprungliga titeln, Fides quaerens intellectum – Tro som försöker förstå är talande. För Anselm hade tro mera med vilja än med övertygelse att göra. Tro innebar för honom kärlek till Gud och en vilja att handla som Han vill. (Proslogion betyder Tilltal – en annan av Anselms skrifter heter Monologion). Här följer ett utdrag ur Proslogion i min översättning från engelska.

– – –

Kapitel 2

Att Gud verkligen existerar

Därför, Herre, Du som lägger förståelse till tro, låt mig, så långt Du avgör det vara till min nytta, förstå att Du finns, som vi tror att Du finns, och att Du är vad vi tror att Du är. Nu tror vi att Du är någonting, varav ingenting större kan tänkas. Men kan någonting sådant finnas, då ju: ”Dårarna tänker: Det finns ingen Gud?” (Ps. 14:1; 53:1) Men när samma dårar hör mig säga: ”Någonting varav inget större kan tänkas”, förstår de säkerligen vad de hör, och vad de förstår finns i deras förståelse, även om de inte förstår att det finns (i verkligheten). Ty det är en sak att något finns i förståelsen och en helt annan att förstå att detta finns (i verkligheten).

När en målare, till exempel, tänker ut i förväg vad han skall måla, har han det i sin förståelse, men han förstår ändå inte att det finns, eftersom han ännu inte har målat det. Men när han väl har målat det, har han det både i sin förståelse och förstår att det finns, eftersom han ju har målat det. Så även dårarna måste medge att någonting, varav inget större kan tänkas, åtminstone finns i deras förståelse, eftersom de förstår det när de hör det, och allt som förstås finns i förståelsen.

Och sannerligen, det, varav inget större kan tänkas, kan inte finnas endast i förståelsen. Ty om det endast finns i förståelsen, kan det tänkas finnas i verkligheten också, vilket är större.  Så om det, varav inget större kan tänkas, endast finns i förståelsen, då är just det, varav något större inte kan tänkas, någonting varav något större kan tänkas. Men det är helt klart omöjligt. Därför är det inget tvivel om, att det varav inget större kan tänkas, finns både i förståelsen och i verkligheten.

– – –

Lägg märke till att Anselm här förklarar att Gud finns, inte hur han är. Han kommer visserligen in på en del av Guds egenskaper i skriften. Dess 26 kapitel ryms på 21 sidor. De har rubriker som: Hur Gud kan förnimma, trots att Han inte är en kropp,  Hur Gud rättvist straffar och rättvist skonar de orättfärdiga, Att Gud inte är på någon plats eller i någon tid, men allting är i honom, o.s.v. Det finns filosofer som anser att Anselms bevis är giltigt, andra anser, av olika skäl, att det inte är det. De flesta lär dock hålla med Augustinus när han säger: ”Om du vet vad du talar om, talar du inte om Gud!”

Oavsett vilket – i civiliserade länder har alla numera rätt att ha och utöva, eller att inte ha, någon religion. Den är en bland de friheter som alltid är värda att försvara.

Rune Carlsson