En resa till skotska loger med allvar och skratt

Trångt trivsamt allvarligt och roligt i det tidiga frimureriets hemland Skottland.
Den andra resan till Skottland uppfyllde med råge nio bröders förväntan. Vi kan bara ana broder Magnus Engströms känsla när han med Robert Burns klubba satt i den stol varifrån Burns styrde sin loge 1784!

Våren 2014 åkte sju bröder till Skottland för att besöka världens äldsta loge Mother Lodge Kilwinning no O.
Logen i grad 3 var imponerande. Tyvärr passade inte något datum för att gå på loge i S:t James no 135 i Tarbolton där den skotske skalden Robert Burns antogs som lärling 1781.
Däremot fick vi se logelokalen och museet.

Varma vänskapsband
Resan födde varma vänskapsband mellan bröderna från Linköping och bl.a. de skotska bröderna Ian Doolie, vid den tiden OM i Kilwinning, Colin McCormick, Derek Ross, Gavin Barrie och Sam Duffy, de senare förutvarande OM i S:t James Tarbolton.
Resultatet blev att de skotska bröderna inbjöds att besöka Linköping förra året.
När vi nio bröder i år styrde kosan till Kilwinning och Tarbolton märktes det tydligt att de goda intrycken de fått av logerna i Linköping satt i. De servade oss gäster över all förväntan.
Vi hämtades från flygplatsen i minibuss och bilar av bröderna och kördes direkt till kuststaden Saltcoast där vi fick en överraskning i form av ett extra logebesök i logen Neptune Saltcoast nr 442,bildad 1865. En loge som fått sitt namn efter de saliner som förr fanns vid stranden.

Hastigt klädbyte

En loge i Neptune Saltcoast kom som en överraskning och föranledde hastigt klädbyte. Foto: Håkan Wasén
En loge i Neptune Saltcoast kom som en överraskning och föranledde hastigt klädbyte. Foto: Håkan Wasén

Tiden blev knapp och vi fick snabbt klä om till loge i väntrummet utanför logelokalen, vilket utlöste viss förtjusning bland de skotska bröderna.

Kvällens OM, Duncan Stanners, fick se en hel delegation svenskar tåga in för reception i grad II. Just den kvällen var det också visitation av Ayrshires provinsialloge. Återigen, likt förra besöket i Skottland, imponerande eftersom alla tjänstgörande kunde allt utantill. Och om någon stakade sig kom genast en sufflörviskning från någon i salen. Logens mästare fick också ta emot ett standar från Den Gyllene  Cirkeln ur Magnus Engströms hand.

Gåva på hedersplats
– Den skall stå på hedersplats här i logen, förklarade OM Duncan Stillers.
Samvaron efteråt i den ”sociala klubben”, med te, skinkmackor, paj, öl och en annan stark dryck som Skottland är känd för, blev trivsam. Saltcoast har som många andra loger en ”social club” en pub där bröder kan träffas när det inte är loge.
Nästa dag väntade Robert Burns födelseplats och museum i Alloway strax utanför Ayr på oss.

Spöktåg
Naturligtvis tågade vi först till spökkyrkan och kyrkogården i Alloway där ”Tam O Shanter” fick se häxorna dansa till djävulens säckpipa från sin märr, på alltför sen hemväg från krogen. Lika spöklig idag som den dag 1790 då Robert Burns skrev dikten på sin gård Ellisland i Dumfries.
Och än idag står bron över floden Doon kvar. Häxor kan inte gå över vatten. Det visste Tam men märren Meg blev av med svansen under flykten över bron.

Vi kom alla över helskinnae över floden Doon.
Vi kom alla över helskinnade över floden Doon.

Dramatik på museet
Även museet bjöd på en dramatisk version av Tam O Shanter och mycket annat intressant innan alla gick till födelsehuset. Nästan ofattbart att en vuxen fick plats i den säng där Robert och hans syskon föddes.
Efter en lunch på ett värdshus med Burnsanknytning hade värdarna efter önskemål ordnat en whiskyprovning.
De fick dricka te och såg på medan vi lät smuttar av whisky gnugga smaklökarna i 15 sekunder i olika omgångar under sakkunnig ledning.
Återigen bjöd värdarna på kvällen på skjuts till resans höjdpunkt en loge i grad 2 i Tarbolton S:t James  no 135. Den loge som Burns trodde sig bli tvingad att lämna för att resa till Jamaica och till vars bröder han skrev sitt berömda farväl.

Magnus Engström som själv understundom skriver dikter i Robert Burns anda i en drömsits! Robert Burns stol och hans klubba. Foto: Håkan Wasén
Magnus Engström som själv understundom skriver dikter i Robert Burns anda i en drömsits! Robert Burns stol och hans klubba. Foto: Håkan Wasén

Trångt värre
Det var trångt, mycket trångt. Stolar bars in i olika omgångar och snart var receptionsytan så liten som den bara kunde bli. Anledningen var att man denna kväll hade bjudit in ämbetsmännen från en grannloge att utföra själva receptionen.

Och fyllt av skratt

Under logen, även denna i grad 2, fick vi alla en överraskning när någon på podiet sade något och alla bröderna gapskrattade. Stämningen var väldigt munter och det blev verkligen både livets och en livad grad.
Ett inslag som man kanske skulle kunna odla mer i Sverige var rapporteringen. När OM frågade om någon hade någonting att säga så var det många. Bröderna berättade bl.a. om de besök de gjort i andra loger. Det blev också ett tillfälle att för broder Magnus att framföra svenskarnas tack för logen och överlämna en gåva från Linköping.

Färgstarka skrönor
Vid den efterföljande traditionella pajen med öl m.m. bjöd ett par Tarbolton-bröder på färgstarka framföranden av dikter och skrönor. Särskilt den som ”Rindicella” förlåt Cinderella, ”Uskangen” förlåt Askungen. En ordvrängande variant där ord plötsligt fick en annan mening.
Och det banade också vägen för en ”svarshistoria” av undertecknad, också den om en fe och en häst.

Nålbyten
Det byttes nålar och så visades också museet med många värdefulla reliker från Burns tid, upp av brodern Colin McCormick. Alla fick också ett ”besöksbevis” i form av det papper som trycktes till de nyss antagna lärlingarna på 1700-talet. Det blev även en officiell fotografering och vi nio ståtar nu med bild på S:t James hemsida.
Det knöts också nya vänskapsband mellan de skotska bröderna och vi gästande bröder. Dagen därpå uppfylldes ett önskemål för de nya Skottlandsbesökarna eftersom broder Iain öppnade upp logehuset i Kilwinning för oss. Bröderna fick också tillfälle att se ruinerna efter den sal i klosterruinen där de första logern hölls.

Iain Doolie visade oss bröder platsen där allt började för över 500 år sedan.
Iain Doolie visade oss bröder platsen där allt började för över 500 år sedan.

Resan för alla utom undertecknad avslutades i Glasgow på lördagen med att vi svenska bröder bjöd våra skotska värdar på middag. Och att det inte är sisa gången vi besöker Skottland är helt klart.
Nästa gång kan det bli loge i 1300-talet efter ett tips av broder Iain.
Undertecknad, som ville gå på ännu en loge i Kilwinning MK0 och följa mer fotspår efter Robert Burns, stannade kvar några dagar extra.
Och logen i Kilwinning i grad III blev en av de starkaste jag sett.

Uruguayanska bröder
Och att Kilwinning drar besökare från när och fjärran är sant. I logen deltog även ett antal uruguayanska bröder från bl.a. logerna Fenix, Fé och Franklin D Roosevelt i Montevideo vilka är anslutna till den engelska moderlogen.

Bröder från Uruguay, kanske inställda på Sverigebesök. Foto: Håkan Wasén
Bröder från Uruguay, kanske inställda på Sverigebesök. Foto: Håkan Wasén

Pilgrimsresa
– Vi är ett antal bröder som regelbundet gör en ”frimurerisk pilgrimsresa”, berättade bröderna Félipe Marin och Omar Rodriguez, för mig.
– Nu har vi rest runt i England och Skottland.
– Kanske vi få komma till Sverige och besöka Er loge nästa gång? Det skulle vi se fram emot.

Text och foto: Håkan Wasén