Bibelkunskap

Gustav Vasas bibel från 1541.

På många håll och sätt firas nu: ”Reformationen 500 år.” Det går knappast att förbigå Bibeln, om man vill förstå vad reformationen handlade om. Andra må tala om Bibelns innehåll. För egen del tänker jag påminna om några viktiga översättningar.

Reformationen handlade bland annat om en önskan att få läsa Bibeln på det egna språket. Katolska kyrkan höll sig till latin. De första latinska översättningarna utgick från den grekiska Septuaginta, som betyder sjuttio.  Den tillkom i Alexandria i början på 200-talet f.Kr. Enligt legenden översattes den hebreiska Bibeln av 72 äldste på 72 dagar. På ett mirakulöst sätt överensstämde alla översättningarna med varandra!

Hela Bibeln har av uppenbara skäl inte funnits lika länge. I början av 400-talet kom en sådan på latin: Versio Vulgata – Den allmänna översättningen. Den gjordes av Eusebios Hieronymus, huvudsakligen i Betlehem. Han började år 382 med hebreiska och arameiska texter för Gamla testamentet och höll på i 20 år. År 405 blev han klar även med översättningen från grekiska av Nya testamentet. Den versionen gäller fortfarande, efter flera revisioner, som den officiella katolska Bibeln. Efter en större revision 1979 kallas den Nova Vulgata.

Det dröjde innan Sverige fick en egen Bibel. Prästerna fick berätta om innehållet i Vulgata före eller under sina predikningar. På 1300-talet spreds Biblia pauperum – De fattigas bibel. Den visade bilder ur Nya Testamentet, vardera åtföljda av två parallellbilder ur Gamla Testamentet. De kan bland annat ha inspirerat Albertus Pictor i hans kyrkomåleri på 1400-talet och även de två konstnärer från Jönköping som målade bilderna i Habo kyrka på 1700-talet.

Den första kompletta Bibeln på svenska, Gustav Vasas Bibel 1541, byggde på Martin Luthers översättning till tyska 1534. Han utgick från grundspråken. Den svenska översättningen gjordes av en bibelkommission, ledd av ärkebiskop Laurentius Petri. Bibeln kom, utöver sin religiösa betydelse, att bli viktig för det svenska språkets utveckling. Bland annat introducerades bokstäverna å, ä och ö.

Bibeln kostade för mycket för att bli var mans egendom. Utanför kyrkan användes psalmboken och katekesen. Martin Luthers Lilla katekes gavs första gången ut på svenska under mitten av 1500-talet och fick så småningom mycket stor betydelse. Den första officiella utgåvan av Den Svenska Psalmboken gavs ut 1695. Andliga behov, myndighetspåbud och stor läskunnighet redan på 1700-talet gjorde psalmboken, med bland annat den Wallinska från 1819 till 1937, till den genom tiderna mest lästa boken i Sverige.

Två större revideringar gjordes av Gustav Vasas Bibel. Den första blev Gustav II Adolfs Bibel 1618. Versindelningen tillkom då. Den andra var Karl XII:s Bibel 1703. Den blev en folkbibel, som många anser vara den svenska Bibeln framför alla andra. Många bibelcitat hämtas fortfarande därifrån. Sverige behövde dock en Bibel som var översatt direkt från grundspråken. 1773 tillsattes därför en ny bibelkommission. Den gav ut en ”provbibel” till jubelfesten 1793, då Uppsala möte 1593 firades. Det är Sveriges kanske viktigaste kyrkomöte. Reformationen bekräftades där. Text ur Gamla testamentet av denna provöversättning används fortfarande av S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping, vilket är logiskt, eftersom logen grundades år 1800. Så mycket mer hände inte förrän 1917. Då kom en ny officiell utgåva, Gustav V:s Bibel. Apokryferna gavs ut 1921.

1971 tillsattes åter en bibelkommission. Dess arbete resulterade i Nya testamentet 1981. Hela Bibeln med Gamla Testamentet, apokryfer och Nya Testamentet kunde publiceras 1999. Året därpå kom hela Bibel 2000. Den var då försedd med noter och kompletterande texter. Bibelkommissionen kunde därmed avsluta sitt arbete. Denna den tredje officiella Bibeln beställdes av Riksdagen och redovisades för svenska folket som en ”Statens offentliga utredningar”. Biblarna 1541 och 1917 hade gillats och stadfästs av Konungen.

Bibel 2000 kan betraktas som ekumenisk, men den har kritiserats, kanske inte så mycket för hantverket i översättningen, som för de styrande direktiven. Katolska kyrkan i Sverige använder den på dispens, men det blir problem när den skall tillämpas i liturgin. Där har Vatikanen inte släppt greppet. Den katolska kyrkan lär ha föreslagit inte mindre 2 000 ändringar. Ett exempel är Joh 1:14 där det i Bibel 2000 står: ”Och Ordet blev människa.” Ett yrkande är att där borde stå: ”Och Ordet blev kött.” I Bibel 1917 står: ”Och Ordet vart kött.” Svenska Bibelsällskapet, som har upphovsrätten, har avvisat nästan alla sådana ändringsförslag.

Till den katolska argumenteringen hör, att ”människa” visserligen inte är en felöversättning, men ”kött” är den traditionella. Det är inte upp till översättarna att tolka begreppen. Katoliker menar, att det skall prästen göra i sin förkunnelse. Svenska Folkbibeln är en annan reaktion. Den översattes 1996 till 2014 och är delvis en revision av Bibel 1917. Den har inte Bibel 2000:s bibelkritiska anslag och lägger större vikt vid Gamla Testamentets spådomar om den kommande Messias. Mormonerna accepterar inte Bibel 2000, men godkänner läsning ur Folkbibeln.

Några ord också om utvecklingen i England, eftersom den är mera dramatisk och har en särskild betydelse för frimurare. De första bibelöversättningarna till engelska kom på 700-talet. De var fragmentariska och, som annan anglosaxisk litteratur från den tiden, på vers. Den första egentliga översättningen gjordes av John Wyclif. Den gavs ut 1395, elva år efter hans död. En översättning från grundspråken, inte från Vulgata som dittills varit vanligt, gjordes av William Tyndale och gavs ut i tryck 1535. Den mest kända översättningen är emellertid King James Version från 1611. Den har kommit i flera utgåvor sedan dess, men är i stort sett oförändrad sedan en Revised Version gavs ut 1885. En motsvarighet till Bibel 2000 är The English Standard Version från 2002. Engelska ritualer har betydligt fler bibliska referenser än de svenska. Då används förstås King James Bible.

Om liknelsen tillåts, är bibelöversättning som att skjuta mot rörligt mål med rörligt vapen. Filologer, arkeologer, historiker och teologer drar ständigt nya slutsatser om grundtexterna. Samtidigt förändras läsarnas språkförståelse. Wyclif drabbades av det. Efter 100 år var hans texter närmast obegripliga. Men då hade han redan 1415 dömts till döden av konciliet i Konstanz för kätteri. Hans kvarlevor grävdes upp och brändes. Förfarandet var inte ovanligt på den tiden, om grova brott upptäcktes för sent. Tyndale tilläts inte göra sin översättning i England (ändå kom den att ligga till grund för King James Version). Huvuddelen av arbetet gjorde han i Hamburg. 1535 greps han i Antwerpen, åtalades för kätteri och dömdes till döden, varpå han bands vid en påle, ströps och brändes upp.

Jag skulle tro att de tidiga översättarnas öde fanns i tankarna hos dem som först formulerade de frimureriska dygderna. Åtminstone då var en del av dem livsviktiga att iaktta. Andra var, och är, viktiga för Ordens säkerhet. Till sist en marginalanteckning om symboler. Sådana brukar intressera frimurare. Det finns en engelsk minnesramsa, aloe, som handlar om evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Deras symboler är: angel, lion, ox, eagle.

Rune Carlsson