Tankar i hängmattan

Sommaren är en bra tid för läsning. För mig har det blivit de sedvanliga deckarna och därutöver en mera substantiell bok: The Natural & the Human: Science and the Shaping of Modernity 1739-1841, Stephen Gaukroger, Great Britain, 2016.

För att hjälpa till att tränga in i den relativt snåriga texten har jag fört anteckningar. Jag fann då att texten nog kan appliceras på utvecklingen av den svenska riten. Hur kan det sena 1700-talets idévärld ha påverkat våra ritualer och hur påverkar vår verklighet våra tolkningar av dem? En av Gaukrogers intressanta synpunkter är, att ett mål för den tyska romantiken omkring år 1800 var utveckling av individens karaktär genom Bildung. Det borde vara ett värdigt mål även för en frimurare.

Då ligger det nära till hands att läsa Shakespeare. Hans unika texter borde kunna bidra något till läsarens bildning. En fördel med Shakespeare är, att man inte behöver förstå hans samtid, för att få behållning av vad han skrev omkring sekelskiftet 1600. Han är en diktare för alla tider. Men det kan vara bra att veta, att han var beroende av mecenater, begränsades av tidens censur och tvingades lämna London under två år när teatrarna stängdes på grund av pestens härjningar. Kan existentiella funderingar, religiösa strider och politisk oro under denna tid ha påverkat framväxten av frimureriet?

Jag kanske skall akta mig för alltför vidlyftiga spekulationer. Shakespeare låter kungen, i tredje akten av Hamlet, höja ett varnande finger: Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når. (Hagbergs översättning 1847.) För den intresserade finns två nyutgivna böcker med Shakespearetolkningar. Dels 6 pjäser, Göran O. Eriksson, Britt G. Hallqvist, Mats & Lars Huldén, Ordfront, 2016, och dels Sonetter, 154 sonetter i tolkning och med kommentarer av Lena R. Nilsson, Lindelöws bokförlag, 2017. Det kanske må vara tillåtet att i reklamsyfte citera sonett 59. Om jag har förstått saken rätt kommenterar Shakespeare där i fyra strofer vad jag försöker säga på tre och en halv sida med mina anteckningar.

Om ingenting är nytt av allt som finns,
och alla tankar som vår hjärna nött
redan har funnits – fast vi inget minns –
om samma tankars barn på nytt blev fött!

Tänk om jag ändå kunde tiden vrida
femhundra solvarv bort från vår epok
och såg din bild på någon gulnad sida,
där du beskrevs med förfädernas språk!

Hur förr man tänkte kunde jag förstå,
hur man förstod din skönhets karaktär –
om vi är bättre nu än vi var då,
eller om allting mest detsamma är.

Dock vet jag visst att man i forna dar
betydligt sämre ämnen prisat har.

Frimureri kan praktiseras och tolkas på många olika sätt. Ingmar Bergman väljer att i sin tolkning av Trollflöjtens frimureriska motiv sätta kärleken som ideal i centrum. Det tycks Shakespeare också göra här. Mina anteckningar är betydligt mera prosaiska. De kanske ändå dyker upp i Fyran någon gång i höst.

Rune Carlsson