Rosslyn Chapel och skotskt frimureri

Vid två tillfällen, 1978 och 2006, har jag besökt Rosslyn Chapel tillsammans med bröder i S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping. Kapellet ligger strax söder om Edinburgh. Det är mytomspunnet, kanske inte unikt för sin tid exteriört, men interiören!  I relativt liten skala visas här fantasieggande prov på senmedeltida stenhuggarkonst. Byggherre var William St. Claire. Han beskrivs i en guidebok som Jarl av Orkney, stor markägare i Norge, hertig av Oldenburg i Danmark, friherre av Rosslyn m.m. Kapellet, som tycks vara en del av en planlagd, betydligt större kyrka, grundlades 1446. Det påstås vara fullt med frimureriska symboler och minnen av Tempelherrarna.

Tempelherreorden upplöstes genom en påvlig bulla 1312, men en skröna förtäljer att ett antal skingrade medlemmar fick en fristad i Skottland och fortfor att verka där. Det har påståtts, både att frimurare grundade orden 1119, och att orden överlevde bland senare tiders frimurare. Det finns inget historiskt stöd för varken det ena eller det andra. Däremot har sammanslutningar med ”tempelherrar” nybildats för olika syften. Frimurare i vår mening har inte kunnat dokumenteras ens i Skottland, som var tidigt ute, förrän med några loger som grundades 1599. Icke operativa murare har funnits tidigare i loger och gillen bland operativa stonemasons, men det dröjde innan de blev s.k. spekulativa murare och bildade egna loger.

Det kan knappast finnas några ursprungliga frimureriska symboler i Rosslyn Chapel. Däremot finns där naturligtvis kristna symboler och andra som hör till de operativa murarnas idévärld. Påståendet att kapellet innehåller frimureriska symboler måste vara övertolkningar, som kan bero på att frimurare återanvänder operativa murares symboler. Kapellet har restaurerats ett antal gånger. Tillägg och ändringar kan ha gjorts på senare tid för att förstärka den frimureriska myten.

The Apprentice Pillar – Lärlingens pelare – har gett upphov till en omfattande mytbildning.

Bland mycket sevärt i kapellet märks the Apprentice Pillar – Lärlingens pelare. Det berättas att mästaren ansåg sig behöva en god förlaga för att kunna hugga den södra av de tre pelarna, som skulle resas i kapellets östra del. Originalet fanns i Rom eller Florens. Han reste till Italien. När han kom tillbaka efter några månader upptäckte han, att en simpel lärling redan hade lyckats med bedriften att hugga pelaren. Förblindad av avund riktade han ett slag mot lärlingens panna och dödade honom. I kapellet finns en skulptur av ett huvud med ett jack i pannan. Det sägs bekräfta berättelsen.

Där finns också en gravhäll, som skall ha täckt graven för en William St. Clair, oklart vilken, eftersom det finns flera i släkten med det namnet. Ett avbildat svärd och ett georgskors påstås tala för att han var tempelherre. Detta påstående ansluter till legenden att tempelherrar deltog i slaget vid Bannockburn 1314, och att de där bidrog på ett avgörande sätt till Robert I Bruce avgörande framgång i skottarnas frihetskrig. Detta var för övrigt samma år som tempelherrarnas siste ordensmästare, Jacques de Molay, brändes på bål.

Historikern och intendenten för Den skotska storlogens bibliotek och museum, Robert L.D. Cooper, har skrivit en bok, The Rosslyn Hoax? (Lewis Masonic 2007), som på ett intressant sätt vederlägger dessa och en del andra myter. Han pekar på skillnaden mellan historia och historier och visar att legenden om mästaren och lärlingen har skapats under 1700-talet, alltså långt efter kapellets invigning. Mycket talar för att jacket i ”lärlingens” huvud har tillkommit i början av 1800-talet. Ursprungligen verkar huvudet ha prytts av en mustasch och skägg, vilket talar för att det då hörde till en äldre man, inte en ung lärling. Det tycks ha retuscherats i efterhand för att passa legenden.

Legenden har också påståtts ha samband med en annan legend, som i brittisk ritual förknippas med Hiram Abiff. Cooper visar att det inte finns någon grund för detta. Den frimureriska legenden har okänt ursprung och uppstod först 1730 eller några år tidigare. För egen del ser jag det som möjligt, att den har inspirerats av den vitt spridda berättelsen om hur ärkebiskopen av Canterbury, Thomas Becket, mördades i sin katedral år 1170. Han blev senare operativa murares skyddshelgon. Rosslynlegenden har inte så många likheter med Hiramlegenden.

Cooper avfärdar också myten om Tempelherrarna. Chevalier James Burnes, skotsk frimurare och yngre släkting till nationalpoeten Robert Burns, hade en viktig roll i dess uppkomst. Han publicerade sina historier 1837 i en bok på 61 sidor. Inga historiska belägg har hittats för att några ursprungliga tempelherrar har verkat i Skottland efter ordens upplösning 1312. Den nämnda gravhällen är för liten för att kunna ha täckt en vuxen mans grav. Ett ursprungligt namn på hällen har ändrat till WILLHMDESTNNCLER. Storleken och attributen tyder på att hällen en gång kan ha täckt graven för ett barn, sörjd av en okänd krigare.

Frimureriet i Skottland och Sverige har utvecklats på olika vägar. Här infördes redan under 1700-talet ett antal grader, som komplement till de tre första. Några inspirerades av Strikta Observansen, som i sin tur hade inspirerats av Tempelherrarna. Detta gjordes med överhetens goda minne. Det var svårare i Storbritannien. Där stiftades 1799, tio år efter Franska revolutionen, en: ”Unlawful Societies Act.” Den syftade till att skydda den bestående ordningen mot reaktionära sammanslutningar och aktiviteter. Följden blev att även frimureriet höll på att förbjudas. De brittiska storlogerna fick ägna all kraft åt att rädda överlevnaden för de ursprungliga tre graderna. Eventuella tilläggsgrader fick bildas utanför storlogerna.

Cooper avslutar sin bok med att påpeka, att de historiska inslagen i frimureriska ritualer aldrig har varit avsedda att uppfattas bokstavligt. Någon har hittat på dem för att illustrera ett budskap. Eller som det sägs om brittiskt frimureri – det är: ”A peculiar System of Morality, Veiled in Allegory and Illustrated by Symbols.” Den förklaringen har stora likheter med ett gammalt talesätt: ”It’s a riddle, wrapped in mystery inside an enigma.” Det användes i ett tal av Winston Churchill 1939 om Sovjets utrikespolitik. Han menade att den bara kunde förstås av den som förstår Sovjets egennytta. På motsvarande sätt kan det vara någon form av egenintresse, som gör att vi själva ägnar oss åt frimureri.

Möjligen borde vi oftare fråga oss vad detta egenintresse egentligen består av. Är det till exempel att odla myter och förklara symboler utan att någon gång ifrågasätta dem, eller är det att försöka förstå och att tillämpa ett budskap? Det brukar sägas, att vi har frihet att tolka ritualernas allegorier och symboler som vi vill. Friheten går nog längre än så. Vi får själva avgöra vad vi skall intresserar oss för inom frimureriet – formerna, innehållet eller gemenskapen.

Rune Carlsson