Ett urgammalt brödraskap

Logen Mother Kilwinning räknar sina anor till 1140, men då som loge för ”stonemasons”, det vill säga innan det spekulativa frimureriet föddes 1599 med Lodge of Edinburgh.

Varför kallas medlemmar i vår Orden för ”frimurare”? Det finns flera förklaringar, som jag emellertid inte tänker fördjupa mig i. Istället skall jag göra några utvikningar, som förhoppningsvis kan kasta något ljus över frågan. Först en stor sväng över benämningen ”civilingenjör”. Varifrån kommer den?

Kungl. Högre artilleriläroverket på Marieberg i Stockholm grundades 1818. Det var från början enbart avsedd för artilleribefäl. Senare kom även elever med tillräckliga förkunskaper ur ingenjörkåren och andra truppslag att antas. Till årskursen 1846 antogs för första gången tre icke-militärer som civilingenjörselever. De fick en anpassad läroplan. Ämnet veterinärkunskap byttes ttill exempel ut mot civil byggnadskonst. De flesta av kursens 1 500 timmar ägnades åt väg- och vattenbyggnadskonst, matematik, mekanik och fysik.

Om civilingenjörer skulle vilja öka sin status med en ännu äldre historia skulle de kunna hänvisa till en föregångare till Artilleriläroverket, Krigsskolan på Karlberg, som grundades 1792 och är världens äldsta militärakademi med ursprunglig lokalisering (nu under namn Militärhögskolan Karlberg). Men det finns också en helt civil historia. Den börjar med Teknologiska institutet, som grundades i Stockholm 1826. Utbildningen där var relativt elementär och hade kopplingar till hantverk och skråväsen. Fram till 1845 tilldelades eleverna gesällbrev vid avgångsexamen. Därefter kom högre inträdeskrav att ställas. Utbildningen blev mer akademisk enligt mönster från Högre artilleriläroverket. Institutet omvandlades 1876 till Kungl. Tekniska högskolan.

Åter då till huvudspåret. En loge i Warrington antog 1646 Elias Ashmole som ”civilingenjör” i logen. Ashmole förde noggrann dagbok. Händelsen är dokumenterad där. Han och några andra icke-operativa murare tycks ha utgjort en klubb i klubben. De hade naturligtvis ingen strävan att förkovra sig som ”stonemasons” (där haltar liknelsen med riktiga civilingenjörer). Förmodligen hade de kallats som en slags hedersbetygelse och ägnade sig mest åt att äta, dricka och umgås. Tillställningen tycks inte ha gjort något djupare intryck på Ashmole, eftersom dagboken inte nämner någon form av ”mureri” förrän han deltog i en loge i London 1682, nästan 40 år senare.

Från omkring 1660 tycks antalet icke-operativa, eller spekulativa murare ha blivit så stort, att de kunde bilda egna loger eller ta över gamla. Många traditioner med symboler, ord och handtag bevarades från de gamla logerna. Verksamheten fick en helt ny inriktning, men skillnaden mellan ”civilingenjörer” och ”artillerister” blev med tiden otydlig. Därmed blev det möjligt för Freemasons att räkna ett äldre ursprung än verksamheten egentligen motiverar. Den äldsta logen i Skottland (kanske i världen) är Lodge of Edinburgh (Mary’s Chapel) No. 1. Den kan styrka sitt ursprung från 1599. När Grand Lodge of Scotland grundades 1736 fanns en konkurrerande storloge i Kilwinning.

Den räknade sitt ursprung (som loge för stonemasons) från 1140, men kunde styrka sin existens först från 1642. När logerna numrerades 1743 placerades den därför efter Edinburgh. Uppståndelsen blev stor. Först 1807 kunde problemet lösas genom att Mother Kilwinning fick nummer 0.

Som bekant grundade fyra loger med ”Freemasons” den första storlogen i London 1717. Storlogen utsåg ingen sekreterare förrän 1723. Därför finns inga protokoll förrän detta år – samma år som Storlogen fick sin första konstitution. Konstitutionen gav en något klarare bild av vad frimurare sysslar med. Längre tillbaka finns enbart några ritualfragment bevarade från omkring 1690. Den första tryckta ritualen finns i Masonry Dissected utgiven 1730 i London av Samuel Prichard. Frimureriets äldsta historia är något oklar.

Saken blir inte bättre av att Prichard berättar en del legender, bland annat om Salomos tempel (1 Kung och 2 Krön). Legender lämpar sig bra som stöd för att hävda ett uråldrigt ursprung. Annars är det ju rätt naturligt att stonemasons och deras efterföljare berättade legender om tempelbygge. Jag kan tänka mig att en Fria trädgårdsmästares orden skulle berätta om Edens trädgård (1 Mos) eller Getsemane (Luk). Fria skeppsbyggare skulle säkert berätta om Noas ark och Fria smeder om Tuval Kain, Bibelns första smed (1 Mos).

Många frimurare har lagt ner stor möda på att försöka förstå frimureriets ursprung. Men frimureri handlar förstås inte i första hand om ursprung och historia. Det är budskapet som är viktigt. Det förmedlas med hjälp av legender, allegorier och symboler. Men varifrån kommer budskapet? Kunskapen om hur det förmedlas finns naturligtvis inom Orden. Hur det skall gå till är fastställt på vederbörligt sätt, men varifrån kommer kunskapen om budskapet? Såvitt jag kan förstå har vi med oss den när vi antas som frimurare. Det som saknas kan vi skaffa oss efterhand från olika håll. Orden som sådan har knappast någon exklusiv kunskap om etiska och existentiella frågor. Det brukar sägas: ”Inför vår Herre är vi alla smålänningar.” Men vem vet? När allt kommer till kritan kanske vi alla är ”artillerister”.

Rune Carlsson