Frimurarhuset vid Vätterns strand

Det är den 31 augusti 1886 på förmiddagen. Friherren, Generalmajor Alexander Magnus Leuhusen är på väg på en kort promenad från sin bostad på Östra Storgatan 54.

Frimurarhuset i Jönköping
Frimurarhuset Jönköping

Generalmajor Leuhusen bor sedan 1862 i Jönköping då han flyttade från Stockholm för att tillträda en tjänst som överstelöjtnant vid Jönköpings Regemente. Han blev 1867 regementschef, en post som han uppehöll till 1884 då han som generalmajor gick in i generalitetets reserv. Under sin tid i Stockholm var han nära knuten till kungahuset först som kammarpage hos Karl XIV Johan och senare som adjutant till Carl XV. Här i Jönköping är han nu mycket engagerad i samhällslivet bl.a. som ledamot av stadsfullmäktige. Han är också frimurare och recipierade i I:a graden 1853 i Den Nordiska Första Johannislogen i Stockholm och är sedan 1881 Ordförande mästare i S:t Johanneslogen Mellersta Pelaren. Ett ämbete som han kom att inneha fram till 1895.

Ett vykort i Jönköpings läns museums samlingar återger tre tidigare logelokaler vid Östra Storgatan. Längst tv  det gamla rådhuset 1810-1819.Bakom det ligger det gamla stadshuset eller Assembléehuset 1819-1827.  1827 frimurarna över gatan till Östra Storgatan 29 och huset med den lilla frontespisen på taket. 1860 flyttar frimurarna till Stora Hotellet som bara  kan bara anas i bakgrunden.2013 är logen tillbaka i sina gamla gamla trakter bara ett par stenkast bakom Östra Storgatan 29, i den fd flickskolan på Norra Strandgatan 40.

Vad som finns i generalmajor Leuhusens tankar den här augustidagen kan vi naturligtvis bara spekulera om, men möjligen rör sig hans funderingar kring två stycken hus.

Det första av dess hus är ett frimurarhus. Den första tiden efter bildandet av Mellersta Pelaren i Jönköping år 1800 hölls logesammankomster i förhyrda lokaler. Först i Buntmakare Ludvig Heggs gård fram till 1809, därefter i Rådhuset i tio år till 1819 och i Assambléehuset till 1826. Alla dessa lokaler bara ett stenkast ifrån där vi nu befinner oss. 1827 inköptes Posseska gården på Östra Storgatan 29, även den fastigheten alldeles här i närheten, och frimurarna i Jönköping kunde nu bedriva verksamhet i ett eget hus. Nyttan av och glädjen över att vara fastighetsägare varade dock inte så länge, den ekonomiska situationen försämrades och huset såldes 1844 till logens skattmästare stadskassör Axel Lundell som strax efter p.g.a. misslyckade spekulationer går i konkurs där även logens kassa är inblandad och logens ekonomi är nu helt i kris. Huset byter ägare flera gånger men Mellersta Pelaren är hyresgäster fram till år 1860 då Stora Hotellet stod färdigt och logen flyttade in och inredde det som ursprungligen var en kallvind på fjärde våningen. I dessa lokaler bedrev sedan frimurarna sitt arbete under 153 år till 2013.

Under alla dessa 153 år har drömmar om och planer för ett eget logehus funnits. I Den Mellersta Pelarens 100-årsskrift finner vi följande rader: ”Logens längtan efter egen lokal gaf upprepade gånger anledning till olika förslag. Man hoppades till och med kunna få en S:t Andrée Skottisk Loge upprättad i Jönköping. På högtidsdagen 1885 tecknades, mer eller mindre villkorligt, en ganska betydlig summa för inköp af tomt och byggande af hus, men då vederbörande myndighet förklarade det tecknade beloppet otillräckligt, ansågs förslaget böra för detta tillfälle få falla. Vi hoppas, att det icke fallit för alltid!”

”Logens längtan efter egen lokal gaf upprepade gånger anledning till olika förslag.”

Mellersta Pelarens Ordförande Mästare, Generalmajor Leuhusen hade alltså tagit initiativ till en ”Anteckningslista för bidrag till Frimurarehusets byggnadsfond” ett dokument som vi fortfarande har bevarat i vårt arkiv och han har som första broder antecknat sig på listan. Bröderna tecknade sig för en summa att betalas årligen under fem till tio år. Många har för säkerhets skull även lagt till ”om jag lever”. De tecknade bidragen uppgick sammanlagt till drygt 8000 kronor, en på den tiden ansenlig summa men alltså inte tillräcklig för att kunna sätta planerna på ett nytt logehus i verket.

Det är säkert med besvikelse som Ordförande mästaren Leuhusen tänker på det första huset, det så efterlängtade frimurarhuset, där han är på väg genom staden den 31 augusti 1886.

Betydligt ljusare är säkerligen tankarna på det andra huset, det hus som han nu är på väg till.

År 1867, i februari, startade Jönköpings elementarskola för flickor sin verksamhet i staden, en verksamhet som längre fram blev Östra flickskolan. Från början bedrevs undervisningen i olika förhyrda lokaler. Omkring år 1880 var skolan inhyst i lokaler i det s.k. Stadshuset även kallat Assambléehuset på Östra Storgatan vid Hovrättsgränd, i en miljö som inte alls var lämpad för skolverksamhet. Det var alltså samma fastighet som frimureriet bedrev sin verksamhet mellan åren 1819-1826.

Att förvärva en egen skolbyggnad som var lämpad för verksamheten var en länge hyst önskan från skolledningen. För att kunna göra drömmen till verklighet fordrades kapital. Ett fastighetsaktiebolag bildades år 1884 av ”för skolans framtida utveckling nitälskande personer inom samhället”. Aktier tecknades av enskilda personer med totalt 20 000 kronor. Jönköpings Stads och Läns Sparbank lämnade dessutom ett räntefritt lån på 10 000 kronor. För att byggnaden skulle kunna komma till stånd fordrades emellertid ytterligare kr 15 000.

I juni 1884 beslöt Stadsfullmäktige att teckna aktier för 15 000 kronor i fastighetsbolaget för att möjliggöra uppförandet av skolhuset. Stadens fäder insåg frågans stora vikt att… ”hava tidsenliga och till sin existens betryggande läroverk för den qvinliga ungdomen”… En av ledamöterna i Stadsfullmäktige vid denna tid, då beslutet fattades, var som vi vet friherre Alexander Magnus Leuhusen.

En lämplig tomt hade inköpts ”vid Wetterns strand”, nuvarande Kv. Bäret 3, N. Strandgatan 40, Jönköping. Byggnadsritningar hade tagits fram av ingenjör Johannes Karling från Jönköping. Ingenjör Karling som senare, 1901, blev frimurare och medlem i Den Mellersta Pelaren.

Nu står skolan färdig och det till invigningen av skolan som Generalmajor Leuhusen är på väg denna augustiförmiddag 1886.

Vi ber er nu förflytta er bakåt i tiden till den 31 augusti 1886 och i rummet till den byggnad som nu är det nya frimurarhuset i Jönköping, till den sal som idag är Johannessal, för det är här den stora invigningen av skolhuset äger rum. Här nedan följer nu delar av det reportage om händelsen som publicerades i Jönköpings Posten den 1 september1886.

”Nya elementar-flickskolbyggnaden inwigdes högtidligen i går. Kl. strax före 11 f. m. war den wackra högtidssalen fylld med en stor skara herrar och damer med mer eller mindre festligt utseende. Det war skolans lärjungar, deras anhöriga och wänner samt i öfrigt en hel del ”intresserade” som hade samlat sig för att deltaga i firandet af den glada stund, då denna skola efter en nära tjuguårig tillwaro, för första gången fick inträda under eget tak.

Kl.11.15 inträdde i procession de till högtidligheten särskildt inbjudne. Bland dessa märktes utom prosten Sundelin, som gick i spetsen, generalmajor Leuhusen, hofrättsrådet Korsell, rektor Velin, häradshöfding Sjöstrand, skolans styrelse och dess lärare.

Efter psalmsång intogs katedern af prosten Sundelin som höll ett högstämdt och af kristlig ande genomträngdt inwigningstal, under hwars föredragning den största uppmärksamhet syntes vara rådande hos åhörarne, trots trängsel och hetta.

Utgående från konung Salomos bön wid templets inwigning i Jerusalem: – och wänd dig till din tienares bön och till hans begäran, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön, som din tienare beder inför ditt ansigte i dag, att dina ögon må wara öppna öfwer detta hus natt och dag, öfwer det rum, om hwilket du har sagt: ”Mitt namn skall wara der”, för att du hör den bön, som din tienare beder på detta rum, (1 Kon.8: 28,29) – yttrades bland annat: Wi göra denna Salomos bön till wår vid detta tillfälle.

Detta hus är wisserligen icke ett tempel i egentlig mening, men om det är sant, att hwarje hem bör wara ett Herrens tabernakel, huru mycket mer bör då icke så wara med detta hus, som redan till sitt yttre wisar, att det afser ett högt och ädelt ändamål. I första rummet böra wi på denna stund hembära lof och tack till Gud, som hållit sin skyddande och wälsignande hand öfwer företaget från början till slut. Må wi tacka Gud, som gifwit denna skola ett hem, der ett släkte skall bildas till kommande strider för sanning, frihet och ljus.”

Föga anade väl prosten Sundelin, som inte var frimurare, hur rätt han hade och vilken betydelse det fick för det ändamål detta hus nu tagits i bruk. Man kan inte låta bli att snudda vid tanken att detta hus har stått här sedan 1886 och väntat på den dag då det har förrättats ännu en högtidlig invigning av detta nu frimureriska tempel.

Generalmajor Leuhusens två hus har nu blivit ett. Hans arbete för det nya skolhuset bar frukt och han fick uppleva förverkligandet av den drömmen. 128 år senare förverkligades hans dröm om ett eget frimurarhus i ett och samma hus. Vi får tro att generalen ler nöjt i sin himmel.

Vid pennan

Nils Lundqvist                    Björn Börsbo