Frimurares vad, hur och varför

Den i år 300-årsfirande engelska storlogen, UGLE, arbetar efter en liknande konstitution som sina skotska och irländska motsvarigheter. Ritualerna kan däremot se lite olika ut inom storlogerna, men framförallt gentemot de svenska ritualerna. Även om ritualerna skiljer sig åt har deras budskap stora likheter. Svenska Frimurare Orden har en likartad grundsyn och upprätthåller förbindelser med UGLE och andra liknande storloger. Därför borde en jämförelse mellan systemen kunna bidra till en bättre förståelse av vårt eget system – åtminstone när det gäller de tre första graderna.

I brittiskt frimureri, som det skotska, vilket jag här väljer att i första hand jämföra med, förekommer, liksom i det svenska, vinkelhaken och passaren som symboler. Tolkningen skiljer sig emellertid. Vår tolkning är välkänd bland frimurare. Den brittiska tolkningen är att vinkelhaken representerar det världsliga och passaren det andliga. Därmed blir den brittiska hanteringen av symbolerna intressant. I första graden ligger vinkelhaken över passaren. I andra graden ligger en av passarens skänklar över vinkelhaken. I tredje graden ligger passaren över vinkelhaken.

En fri tolkning, stödd av jämförelser mellan svenskt och brittiskt frimureri, kan kanske ge nya aspekter på vad grad ett till tre handlar om. I första graden kommer recipienden från det vi kallar den allmänna världen och får sin första, närmare kontakt med frimureriet. Han får veta Vad frimureriet handlar om. Hos oss får han veta att Orden vilar på kristen grund och att dess syfte är att meddela underrättelser i den ädla vetenskapen att öva dygden och kuva lasten. Det brittiska frimureriet är inte kristet, men har väl så många bibliska referenser i sina ritualer som det svenska har.

Här är inte platsen att diskutera innehållet i våra ritualer, men engelsmän och skottar är ganska öppna om sina. Därför kan jag här avslöja att den brittiska andra graden kan påstås handla om Hur frimureriet skall uppnå sina syften. Om första graden handlar om övergången från det värdsliga till det andliga, vår andliga födelse om man så vill, så handlar andra graden om den logiska fortsättningen, sambandet mellan det världsliga och det andliga, eller hur frimureriet skall kunna uppnå sina syften – inte som ren spekulation, utan tillämpad i verkliga livet.

Vi brukar säga att ritualen ligger fast, men vår tolkning av den är fri. Den principen tycks också gälla för brittiska ritualer. Det ger utrymme för flera olika tolkningar: ritualen som ett fantasifullt skådespel, som en illustration av etiska principer, som en allmän påminnelse av vikten av kunskap eller på något annat sätt, som individen anser främja Ordens syften.

Om nu tredje graden är mer andlig än de föregående, borde den kanske besvara frågan om Varför ritualerna ser ut som de gör. Vilken grund finns för deras budskap? Som nämnts vilar brittiskt frimureri inte på kristen grund, vilket ju vårt gör. I andra upplagan av Anderson’s Constitutions från 1738 förklaras att villkor för medlemskap är en tro på ett högsta väsen. Såväl kristna som judar, muslimer och andra som uppfyller det villkoret är välkomna. Konstitutionen tar avstånd från ateism. Den förordar en religion som alla kan vara ense om. I övrigt tycks religionen betraktas som en privatsak.

En så liberal syn på religionen var omöjlig i Sverige på den tiden. Här var den rena evangelisk-lutherska läran statsreligion och allenarådande, åtminstone fram till 1860-talet. Full religionsfrihet fick vi först 1951. Britterna fick religionsfrihet 1689, utom för romersk-katolska kyrkan och unitarister. Full religionsfrihet infördes 1829. Men, både svenska och brittiska ritualer förmedlar budskap om vikten av att kämpa för höga ideal. I de olika graderna handlar de om gudsfruktan och lojalitet mot Orden, men även om betydelsen av ett rättskaffens liv, egen förkovran och broderlig gemenskap.

Dessa ideal är alltså gemensamma för brittiskt och svenskt frimureri. Vår egen Ordens kristna grund är inte närmare definierad. Det kristna kärleksbudet betonas (gr. agape och lat. caritas), men hur det tar sig uttryck är upp till var och en.  Genom sitt arbetssätt, med användning av symboler och allegorier, är Orden inte alltid tydlig i sin beskrivning av dygder och laster. Ordens Allmänna Lagar (OAL), som inte behandlar ritualfrågor, kan vara tydligare. Så vitt jag kan förstå har lagstiftaren tagit intryck av Immanuel Kants pliktetik. I OAL sägs en frimurares plikter vara:

  1. plikten mot Gud den Allra Högste
  2. plikten mot fäderneslandet
  3. plikten mot Orden
  4. plikten mot nästan och
  5. plikten mot sig själv.

När Orden talar om personlig utveckling får det antas handla om en förbättrad förmåga att utöva dessa plikter. Även om budskapet, åtminstone i de tre första graderna, inte är utpräglat kristet, belyser det genom symboler och allegorier etiska och existentiella frågor, frågor som människor alltid har ställt sig. Genom vår egen tolkning blir frimureriet väsentligt för vår egen tid. Särskilt om vi lever som vi lär.

Rune Carlsson