Vår identitet

Sasha tyckte att någon han mötte på järnvägsstationen i S:t Petersburg verkade bekant. De kom i samspråk:

– Har inte vi träffats förut
– Inte som jag kan påminna mig. Var skulle det ha varit?
– Kan det ha varit i Minsk?
– Nej, där har jag aldrig varit.
– Inte jag heller. Då måste det ha varit två andra som möttes där!

Historien berättas, för att belysa en utläggning om identitet i en bok, Every Time I Find the Meaning of Life, They Change It, av den amerikanske författaren Daniel Klein.

Det är lätt att finna exempel på att vår vandring från grad I till X, bland mycket annat, också handlar om vår identitet som människor och som frimurare. Är vi samma personer idag som vi var när vi fick vår första grad? Även om jag aldrig har uppfattat Orden som påträngande, tar vi naturligtvis intryck av ritualer och symboler. Vi kan påverkas passivt genom att läsa skrifter eller genom att lyssna på föredrag. Vi påverkas förmodligen starkare om vi deltar aktivt i diskussioner och tankeutbyte – så som flera gjorde under brödramåltiden efter en sammankomst i tionde graden den 1 februari i Kapitelbrödraföreningen Viktor Rydberg.

Svenska Frimurare Ordens Stormästare Anders Strömberg i samspråk med kvällens föredragshållare, Olof Sköld.
Svenska Frimurare Ordens Stormästare Anders Strömberg i samspråk med kvällens föredragshållare, Olof Sköld.

Sammankomsten och diskussionen leddes av föreningens Ordförande Thomas Lindahl. Ordens Stormästare och Högste Styresman, Anders Strömberg, och mer än 60 andra bröder deltog. Föredraget hölls av RK och Storintroduktören Olof Sköld.

Här är inte platsen att referera innehållet i föredraget, men tankarna bakom en av de frågor som ställdes kan redovisas.

I Ordens Allmänna Lagar kan vi läsa: ”Ordens syfte är att meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen att öva dygden och kuva lasten . . .” Upplysningarna meddelas alltså genom ritualer och symboler. Något egenvärde finns knappast i symbolerna. Den kunskap vi behöver uppstår i vår tolkning av dem.

Utmärkande för en symbol är att ett antal människor är överens om att den kan representera något annat än sig själv. En berättigad fråga är då: Hur många bröder är överens om vad alla figurer eller föremål, som förekommer i våra lokaler, egentligen representerar? I de fall vi är överens kan man ställa följdfrågan: Hur väl tjänar vår överenskommelse Ordens syfte? Jag skulle tro, att flera av våra så kallade symboler i själva verket är presumtiva symboler. En talman eller en föredragshållare kan påstå, att en figur eller ett föremål representerar något annat än sig själv. Om någon överenskommelse föreligger är svårt att veta, om inte saken diskuteras efteråt. Att symbolen kan vara förklarad i en spörsmålsbok eller liknande gör inte saken mycket bättre, om inte den förklaringen är känd och accepterad.

Även om våra tal eller föredrag kan vara utformade efter homiletikens (predikokonstens) alla regler, faller somt på hälleberget. Vi borde kanske använda oss mer av den moderna vuxenpedagogiken. Där ges diskussioner och tankeutbyte stort utrymme. Psykologer talar om ackommoderad kunskap, som påverkar våra kognitiva mönster, till skillnad från assimilerad kunskap, som kan vara bra att ha, men som har tagits emot passivt och inte påverkar oss särskilt mycket. Diskussioner och tankeutbyte passar nog bra för att omvandla upplysningar om den ädla vetenskapen till nyttig kunskap om hur vi bör bete oss mot våra medmänniskor.

Svaret på den ställda frågan? Jo, om jag uppfattade det rätt, det finns flera vägar att förverkliga sig som frimurare. Vi får välja den som passar oss bäst. Kärnan i verksamheten är dock brödraskapet. Omtanke och det personliga tilltalet är viktigare än både föredrag och diskussioner.

Rune Carlsson