Vad kan frimureriet ge oss?

Rubrikens fråga lockade drygt 30 bröder att komma till Folke Filbyters seminarium i Linköping fredagen den 7 november.
Seminariegruppens ordförande Tomas Wändahl, hälsade välkommen.
 
Ordens Högste Prelat, Leif Norrgård, inledde med ett anförande under rubriken ”Frimureriet – en väg till insikt om livets ultimata mening”. Han framhöll Ordens karaktär som vilande på kristen grund vilket framförallt framgår av dess ritualer.

Han berörde också det som utomstående uppfattar som hemlighetsmakeriet och sade då bland annat att ”det vore lika fel att avslöja Svenska Frimurare Ordens ritual på förhand som att försöka förklara en dikt innan man har läst den.”

Enligt Leif Norrgård finns det flera skäl att vara frimurare: Några kanske enbart deltar för gemenskapens eller den estetiska upplevelsens skull. Dessa har upplevt något och är i alla avseenden goda bröder. Än ”rikare” blir den som upplever att det svenska frimureriet är en resa genom den kristna trons landskap.
 
Stefan Carlstedt, tidigare kansler i Östgöta Provinsialloge, berättade under rubriken ”Oändligt antal vägar till personlig mognad genom Svenska Frimurare Orden” om de goda råd och den uppmuntran som redan i första graden ges till nya bröder. Det skulle i hög grad kunna medföra bättre mellanmänsklig samvaro såväl i privatlivet som professionellt i den mån man kan ta till sig detta.
 
Många har vittnat om hur den rituella logesammankomsten, med dess möjligheter till stillhet, reflektion och självinsikt, påverkat dem. Men också brödragemenskapen är värdefull. Bland de många bröder från de flesta delar av vårt land (och några även från utlandet) fördelade på otaliga yrkestitlar och med ett ålderspann mellan  25 och 100 år,  finns stor spridning av kunskaper, erfarenheter, intressen och värderingar.

Stefan Carlstedt berörde även orsakerna till att en del lämnar Orden, och att ännu fler stannar upp i sin frimurarevandring. Här finns anledning att fundera över Ordens förhållningssätt på vissa punkter.
 
Ragnar Boge, deputerad mästare i S:t Johanneslogen Oscar Fredrik, berättade under rubriken ”Mitt Frimureri – en blandning av lycka och betänksamhet” om personliga upplevelser och känslor under sin frimureriska vandring. Han berättade i lyriska ordalag om Ordens uttalade syfte att genom sina medlemmar aktivt bidra till ett samhälle där sanning, förtroende och människokärlek präglar de mänskliga relationerna, och hur han fått del av den fantastiska personlighetsutveckling och brödragemenskap som orden erbjuder.

En stötesten för honom, som ”tvivlare/sökare” har dock varit de långtgående och kategoriska krav på religiositet, som finns i Ordens Allmänna Lagar och vilka också framskymtar i vissa rituella inslag. Eftersom han i ordens informationsmaterial funnit att man inte kräver medlemskap i något trossamfund eller att man vare sig är döpt eller konfirmerad och dessutom välkomnar tvivlare, upplever han en otydlighet från Ordens sida, som han gärna skulle vilja ha klarlagd.
 
Enligt Tomas Wändahl är seminariegruppen Folke Filbyters syfte, att initiera diskussion om såväl ideologiska frågor som praktiska frågor, bland annat om medlemsvård. Alla skall kunna komma till tals oavsett grad eller ämbetstitel. För att få en god anknytning till Orden och logen är det viktigt att få möjlighet att ställa frågor, att få olika aspekter belysta och att diskutera egna uppfattningar med andra. Att döma av den livliga diskussionen och många deltagande bröders kommentarer uppfyllde kvällens möte uppenbarligen ett behov. Seminariegruppen möjliggör även för ämbetsmän på ledande befattningar i loger och brödraföreningar att få en uppfattning om vilka tankar som rör sig bland bröderna i olika frågor.
 
Efter före­dra­gen gavs tillfälle att diskutera om vad som sagts under kvällen. Någon  sa: ”Det är väldigt intressant att höra andra bröders frågor och det stärker ens egen uppfattning”. En annan: ”Det behövs flera seminarier och samtalsgrupper speciellt för oss nya och yngre. Vi saknar  historiska insikter och behöver hjälp med att få dem förklarade. Vi tolkar olika rituella händelser på olika sätt.”
 
Min egen spontana reflexion efter ha lyssna på alla frågor är: Ställer Orden alltför långtgående religiösa krav på oss som medlemmar? Ja det finns olika meningar om detta. Det handlar om tid, utrymme för reflektion och handling. Vi kan se vårt frimureriska arbete som en resa, där våra ritualer utgör något av en färdplan för oss.

Text: Bosse Magnusson