Tankar i vintertid

I söndags ställde vi om klockan till vintertid och alla morgontrötta fick sova en timme längre. Det innebär dock att kvällarna blir mörkare men istället så kommer morgonljuset tidigare. Inom vår orden hyllar vi det ljusa och det vackra men värjer oss inte heller för det som är mörkt och svårt. I det ljusa finns det alltid ett stråk av svärta och i det mörka finns det alltid en strimma av ljus hur hopplöst än det ser ut. Det vill frimureriet lära ut och det är det vi ska bära med oss ut i den allmäna världen.

Vi går även mot ljusare tider och i en av stadens affärskedjor har man redan börjat med julskyltning. Aningen tidigt tycker undertecknad som anser att julen börjar i och med att St Jacob har sin vackra julloge i början av december. Julen är självklart en stor glädjekälla med mat, umgänge och presenter till nära och  — låt oss även tänka på de som har det sämre än oss.

Jag tänker på de tiggare som finns ute i centrala Linköping. De står där som fyrbåkar med sina buckliga pappmuggar och ber om en slant eller två. De är vare sig offer för människosmugglare, tjuvar eller knarkare utan romer från Bulgarien som kommit hit för att söka skydd och hjälp då de är förföljda i sitt hemland. Detta berättade Citykaplanen och utvecklingssamordnaren på Stadsmissionen Staffan Jonsson för mig nyligen. Precis som i någon av våra ritualer så får de oss att tänka till på vår egen roll och hur vi ska agera som medmänniskor och frimurarbröder i den allmänna världen. Att vi ska bry oss om våra medmänniskor oavsett hudfärg eller härkomst.

Jerry Prütz
S:t Andreaslogen Den Gyllene Cirkeln, Linköping